Bultgatan by night

Igår blev jag ensam kvar på jobbet. Jag jobbade till 23.30 vilket inte är så jättesent på eniro, finns pass som slutar senare. Vid 22 hade jag rast och gick runt lite i lokalerna, då var vi fyra stycken kvar som jobbade och de flesta rummen var nedsläkta. Det märks att det blir mörkt tidigare tänkte jag. Sedan droppade de två som satt i samma rum som mig av eftersom, knappt så jag märkte. När jag så tryckt på blockeringsknappen och stängt av datorn tänkte jag vara miljövänlig och släcka lamporna, något man aldrig tänker på att göra egentligen. Det blev kolsvart! Alla andra rum var tydligen redan släckta, även korridorerna. Jag fick leda mig själv ut runt borden man måste komma förbi. I korridoren var det så pass ljust att man iallafall kunde se silhuetter tack vare de stora takfönstren, men jag måste ju nästan längst in i byggnaden för att lämna mitt tangentbord och headset. Längst in lyste en toalett, jag skyndade mig att lasta in alla saker och småsprang mot receptionen och ljuset från entrédörren redo att bli påhoppad från alla kontor längs korridoren av gamla hemsökande bittercoacher och handledare.

Som tur är kom jag ut överlevande och kunde ila hem till min mjuka säng.
Egentligen är jag inte mörkrädd, men vissa platser är inte särskilt välkomnande ens i dagsljus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0