Gyllne morgon

Imorse när klockan ringde var jag övertygad om att något var helt fel. Vad är det som låter? tänkte jag när alarmet ringde, är det larmet? nej det låter inte så där, fast det gör det ju, det måste vara någon annans. När jag sedan tittat på mobilen och insett att det var mitt, var jag övertygad om att det var ett skämt. Att en osynlig publik satt någonstans och skrattade åt min yrvakna förvirring och lurade mig att jag skulle upp och jobba.

När jag insett att jag verkligen skulle jobba och klev upp fick jag en annan känsla av att något var fel, att jag vaknade upp och alla människor i världen var borta. Men så tänkte jag att även om alla människor var borta så skulle jag ändå vara tvungen att sitta på jobbet och svara i telefon så det är lika bra att jag gör mig klar och åker.

Mötte en bil och en Teliachartrad buss på väg till jobbet. Det var allt, klockan 08 på lördagmorgon.
Och jo, jag tog mig till jobbet igår. Pappa kunde skjutsa mig på sin lunch.

Kommentarer
Postat av: Poffis

Hahaha, du och dina samtidsanalyser :)

2008-11-16 @ 23:05:22
URL: http://poffis.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0