Slut på minne

Om 45 minuter har jag rast, då ska jag ringa min pappa. Därför har jag skrivit; Ring pappa! på en lapp och lagt den rakt framför mig, ovanför tangentbordet, annars skulle jag garanterat glömma det. Inte ens när jag lägger ifrån mig lurarna och tänker; Vad ska jag nu hitta på när det är rast? skulle jag komma ihåg att ringa honom annars.

Av samma anledning står det Tvättstuga! i min almanacka. Det betyder inte att jag ska komma ihåg att gå till tvättstugan (Då hade det stått Tvättstuga 15.00), utan att jag ska komma ihåg att boka en tid någon gång i veckan. Det får mig att känna mig en aning schizofren emellanåt, när jag ständigt måste skriva lappar åt mig själv för att komma ihåg något vid ett senare tillfälle. Så behövde jag aldrig göra förut, när började det? När åldern satte in?

Eller så går vettet långsamt ur när riktnumren börjar tränga sig in.

Kommentarer
Postat av: Poffis

Jag skulle aldrig komma ihåg att titta på lapparna och i almanackan, därför lägger jag in påminnelser på mobilen. Dock tror jag det bara gör saken värre. Dör mobilen har jag ingen aning om var jag ska eller vem jag är.

2009-04-08 @ 23:38:20
URL: http://stefanlundkvist.blogg.se/
Postat av: My

Jag skulle tro att detta är ett beteende som tynger til störst del barnen av 80-talet. Har aldrig hört att min mamma exempelvis klagat över sådana här saker ;) Det är sanslöst hur en ung människa kan vara så tankspridd! Jag lider av samma själv, tror den kraftiga tankspriddheten kan vara en kombination av lathet...

2009-04-09 @ 15:33:57
Postat av: Johan

P.S Jag glömde att ringa pappa.

2009-04-10 @ 20:05:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0