Falska förhoppningar

Sedan någon månad tillbaka står det en liten GB-glassfrys i fikarummet. Tydligen var den fylld med Piggelin någon dag men det var slut innan jag ens hann till jobbet. Sedan dess har den stått kvar, tom, invid väggen. Under min semesterfrånvaro kom ett mail ut till enheten;



Det betyder alltså att folk går och kopplar i den tomma glassboxen i vägguttaget när sladden ligger urdragen. Samt att den alltså inte är glömd där den står utan att det kanske kommer mer glass framöver! Om detta skulle ske, skulle det utlösa en eufori av sällan skådat slag här på jobbet. Här händer så sällan något utöver det vanliga att om man börjar dela ut glass skulle alla bli bästa vänner med alla, det skulle skämtas och det skulle skrattas tills det stod härliga till i det närmaste liknat vid klimaxet i filmen Parfymen - Historien om en mördare.

Sedan skulle alla gå tillbaka till sina platser bakom skärmarna, ta på sig hörlurarna och fortsätta ta samtal på samtal men samtidigt känna en inre glädje som varar resten av dagen. Men det är nog att hoppas på för mycket. Snart tas den nog bort igen. Eller så får den stå kvar för att ge oss falska förhoppningar. Det är lättare att vara negativ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0