Varken igår eller idag har jag känt någon dödsångest över att behöva kliva upp med tuppen för att gå och jobba. Det känns fortfarande lite exotiskt, som något jag inte kommer fortsätta med. Jag hoppas det håller i sig ett tag till.

Klockan på den här datorn är 13.17 dock. Det är lite terapeutiskt att inte veta hur tidigt det egentligen är. Samtidigt är det lite ångestframkallande när jag tänker på hur lång tid det egentligen är kvar att jobba. Som sagt, det är lättare att vara negativ. Men hej hopp! Det är molnigt o regnigt ute, jag missar ingen fin sommardag... bara en halvdassig.