Det är en bisarr historia och jag måste summera den, mest för mig själv.

Henrik Dorsin framför en låt som heter "Tingeling" under Melodifestivalens final i Globen. De som påstår att det är en drift med Ryssland är inte alldeles fel ute. Det forsar in babushkor, ryska militärer och prostituerade på scen och alla sjunger på den brutna ryska man annars bara hör i amerikanska Kalla kriget-filmer. "Take in the bear", skriker någon och en rysk björn kastar sig in på scenen. Det är faktiskt riktigt roligt.

Säg inte emot mig nu, det är roligt. Punkt slut.

Ingen tänker väl något mer på det där framträdandet, förrän efter några dagar. Tydligen har det på ryska ambassaden pyrt ett missnöje över Rysslandsdriften i Melodifestivalen. De tycker att "Tingeling" gav en orättvis bild av det ryska folket. En ambassadmänniska uttalar sig.

Han är visserligen diplomat, men så långt från diplomatisk man kan komma i sitt uttalande. Han låter hälsa att de som framförde den här låten borde placeras på sinnessjukhus. Han sa så! Sinnessjukhus! För att komma från en sådan formell värld som diplomatvärlden, där det tillsätts utredningar om någon råkar rapa under en mottagning, så är det ett oerhört starkt uttalande.

Det klingar illa, det där med sinnessjukhus, när man tänker på att det var på sådana institutioner Stalin placerade oliktänkande när det begav sig. Att en person som representerar Ryssland säger på det sättet i ett formellt uttalande är faktiskt på gränsen till ofattbart.

Men det går ännu en dag och man tänker att det där väl var någon förvirrad typ och det här rinner ut i sanden. Så blir det inte. Plötsligt är detta en fråga för UD! Det är inte längre underhållning, det är politik. Det råder konflikt mellan Sverige och Ryssland och vad vet vi, kanske är vi närmare krig med Ryssland än vi någonsin kunnat tro. Kanske riktas torpeder åt vårt håll. Kanske höjer svenska försvaret vaksamheten, defcom 3 och riskläge röd och allt det där.

Det ska bli värre. Dagen efter skickar SVT:s projektledare Ronnie Lans en blombukett till ambassaden. Som ett tecken på välvilja. Det är en bukett som säger: "Nu glömmer vi det där och går vidare."

Men vi glömmer ingenting alls. Vi går inte vidare. SVT:s ledning får nys om den här buketten. Krismöte! Den har inte sanktionerats av SVT:s styrelse. Tänk om ryssarna nu får för sig att den där blombuketten innebär en ursäkt från SVT?

Så kan vi inte ha det. SVT går därför ut och fördömer buketten. Det var fel! Den skulle inte ha skickats! SVT ber ryska ambassaden om ursäkt för ursäkten. Och tar tillbaka den genast. Ja, blommorna är kanske kvar på ambassaden rent fysiskt, men den implicerade ursäkten är tillbaka på svensk mark. Orsaken till detta är tydligen att en ursäkt av det slaget skulle kunna antyda att SVT:s "fria television" låter sig påverkas av främmande makter. Ryssland i det här fallet.

En slokörad Ronnie Lans går ut i medierna och säger att han ångrar buketten. Han tänkte sig inte för. Han ville ju bara skicka en blomma. Han ber om ursäkt till SVT. Det viner nu ursäkter från alla håll. Ronnies ursäkt till Ryssland, SVT:s ursäkt för ursäkten och Ronnies ursäkt till SVT för ursäkten till Ryssland.

Och över allt detta vakar de högre krafterna, de poliska makterna. Efter någon dag går Ryssland ut och säger att de accepterat ursäkten, oklart vilken av dem de talar om, och säger att konflikten är utagerad.

Och vad ska vi tänka om det? Ska vi vara glada? Jag känner ingen lycka över att konflikten är utagerad, jag känner olycka över att det över huvud taget fanns en konflikt. Har hela världen gått och blivit dum i huvudet? Vad är det med Melodifestivalen som gör att vi beter oss på det här sättet?

I denna makabra gegga av galenskap finns det egentligen bara en person som håller lugnet. Det är Dorsin själv. När han får höra om Rysslands förakt konstaterar han bara stilla: "Där rök resan på Transsibiriska järnvägen."

Och jag tänker på The Ark och låten "It takes a fool to remain sane". "

Alex Schulman
aftonbladet.se/alexschulman

Så länge är det kvar tills jag flyger till Moskva. Om man kan kalla det länge. Galet snart, skulle jag kalla det!

Idag ska jag skicka iväg visumansökan till min vän och ombud som ska traska in och lämna dem på ambassaden. Jag hoppas det kan räknas som klart snart. Då kan jag känna mig lugn. Innan dess känns det ungefär som när man ska skicka iväg pass, försäkringsbevis och ansökan till ryska ambassaden och hoppas på att få visum till en resa man redan har betalt en månadslön för. Kul.

2 sekunder till kostar dig 38öre OCH hade gett dig hela numret.

Kund: Numret till Polferries i Nynäshamn
Jag: Javisst, då är det 08... 520... 686...
Kund: 520 686 då ringer jag själv tack så mycket!
Jag: ... och det är 60 på slutet också!

En vän till mig har en rolig applikation på facebook där man väljer ut sina favoritskivor från när man växte upp. Jag drabbades av en nostalgitripp och började googla efter mina gamla favoriter. Här är några av dem:

Det ar do som bestamer hor liistan i voxpop ska se ot. Riing ok roosta!

Jag tror jag spårade ur totalt!

Min mobil har varit ett enda kajko hela helgen. Det började med att jag glömde ladda den natten mellan fredag och lördag så den dog strax efter finalen. Jag har nog aldrig känt mig så isolerad, vågade inte lämna efterfesten vi var på. Jag stängde av den när batteriet var näst intill tomt så jag skulle kunna starta den en snabbis om jag behövde få tag i någon. Men då kom jag plötsligt inte ihåg pinkoden av någon anledning och slog fel tre gånger.

Som tur är kan man hitta sin puk-kod på Telia Mina Sidor, det gjorde jag när vi kom hem samt laddade den. Sedan glömmer jag så klart kvar laddaren i Sthlm när jag åker hem och batteriet halvdör av konstant smsande på tåget, så igår morse innan jobbet irrar jag runt för att hitta mig en laddare. Jag ringde till Expert som inte hade någon hemma, gick till The Phonehouse som plötsligt lunchstänger en timme mitt på dagen. Gick till Clas Ohlsson som inte har laddare till LG, ger upp och går mot Hemköp för att köpa lunch då jag kommer på att Teknikmagasinet har allt möjligt krams. Går in och frågar och vips så har killen plockat fram en laddare! Billigare än vad alla de andra uppgett på sina hemsidor. 180kr. Fantastiskt bra.

Semifinal 1 (12 maj)
1. Montenegro

2. Tjeckien

3. Belgien

4. Vitryssland

5. Sverige

6. Armenien

7. Andorra

8. Schweiz

9. Turkiet

10. Israel

11. Bulgarien (dragen som wildcard)

12. Island

13. FYR Makedonien

14. Rumanien

15. Finland

16. Portugal (dragen som wildcard)

17. Malta (dragen som wildcard)

18. Bosnien & Herzegovina

Semifinal 2 (14 maj)

1. Kroatien

2. Irland

3. Lettland

4. Serbien

5. Polen

6. Norge

7. Cypern

8. Slovakien

9. Danmark

10. Slovenien
11. Ungern

12. Azerbaijan

13. Grekland

14. Litauen

15. Moldavien

16. Albanien 

17. Ukraina (dragen som wildcard)

18. Estland (dragen som wildcard)

19. Nederländerna (dragen som wildcard)

Final (16 maj)
3. Frankrike
10. Ryssland
17. Tyskland
23. Storbritannien
25. Spanien (dragen som wildcard)

De övriga startnumren i finalen utgörs av de 20 bidrag som tar sig vidare från semifinalerna. I lottningen fanns ett moment där tre bidrag i varje semi och ett i finalen drogs som såkallade wildcards. De ländernas delegationer fick själva välja sitt startnummer. Övriga lottades ut som vanligt.

Jag tänkte bara att jag skulle jämföra Måns' Hope & Glory med Charlottes Hero. Vi kan börja med att titta på texten i refrängen. Den är uppbygd på precis exakt samma sätt att det nästan är skrämmande hur det kan vara en annan låt. Jag skulle nog tycka om den om det inte vore för att vi hörde, skickade och (typ) förlorade med exakt samma låt ifjol, men nu skulle jag skämmas om vi skickade samma pretentiösa icke-vinnarkoncept igen.

Om du kan låtarna går det inte att missta sig på likheterna, de är alldeles för stora. Om du inte kan dem ännu så lyssna på här nedanför. Mening för mening är den uppbyggd likadan och på sina ställen t.o.m. med samma ord.

Don't stop!

I'm still standing for hope and glory
I'll be fighting for my love story
I'm still standing for hope and glory, now...
All the battles I lost and the battles I won
This will be the one, this will be the one
Ohh, I'm still standing for hope and glory
Love, it's gonna be the one

Ohoh!
Out of the light like a star, like a hero
Love will survive
Taking a fight is the life of a hero
Staying alive
This is a story of love and compassion
Only heroes can tell
Ohoh, out of the light like a star like a hero
Love, will survive

I Sverige har vi nästan inga slavar längre. De få som finns är lärare.
Anton, 6 år

Jag är bästis med en invandrare, men jag tror inte att han vet att han är invandrare. Jag har i alla fall inte sagt något.
Samuel, 7 år

Mamma säger att jag är svartsjuk på Simon, men det är inte sant. Det är bara helt vanligt hat.
Ingrid, 8 år

Jag tycker att sagor är fina, för då sitter mamma still en liten stund.
Line Marie, 8 år

Min mamma säger att jag går henne på nerverna fast jag står alldeles stilla.
Sigurd, 6 år

Min pappa vill att vi ska gå med i EU. Det vill inte min mamma. Men det blir alltid som min pappa vill.
Christina, 7 år

Min mamma bara jobbar och jobbar för att tjäna pengar till mat, ändå är jag nästan aldrig hungrig.
Matilda, 6 år

Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor.
Henrik, 8 år

Förr i tiden visste inte mannen var barnen var eller var de kom från. På fars dag firar man att han har förstått det.
Nina, 7 år

I USA måste du betala för att bli sjuk.
Markus, 8 år

Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.
Isabell, 7 år

I helgen besökte jag en kompis som bor i en lägenhet bredvid en gammal spansk kvinna. När jag kommer in i trapphuset från gatan går en annan kille strax framför mig och till spanjorskans dörr i hörnet alldeles intill dörren jag ska till. För att undvika en tryckande tystnad och för att vara lite trevlig drog jag till med en sån typisk svensk-replik som jag skrivit om förut.

Jag: Vi tar varsin dörr. (Med ett fånigt leende)
Killen: Ja precis, precis. (Med lika fånigt leende)

Sedan öppnar den spanska kvinnan dörren och frågar killen vem han pratar med. Jag har aldrig lärt mig mycket mer spanska än några utvalda ord men ett ord i hans svar kan jag i alla fall; "loco".

Där fick jag för att försöka vara svenskt trevlig. Bättre att bara vara svenskt tyst istället.

Ja, vad är det som händer nu, kan man undra. Det finns ju bara fyra advent. Men inte i schlagercirkusen, då finns det minst sex stycken, max hur många man vill.

Nu är det ju dags för Andra chansen och där ser upplägget ut som det gjort i något år redan. Duellerna är kvar och skillnaden från deltävlingarna är att här duellerar bidragen två och två redan från start. Åtta bidrag i fyra dueller blir fyra bidrag i två dueller. Vinnarna i de andra duellerna får varsin finalplats i globen. Utöver dessa är det också dags för den internationella juryn att välja sitt bidrag till Globen, bland de val de gjort i deltävlingarna.

Hittills har ingen vinnare gått genom Andra chansen sedan den infördes i samband med deltävlingarna 2002, men några har varit väldigt nära och väldigt många storfavoriter har tagit den vägen. För att nämna några; Alcazar - Not A Sinner Nor A Saint (3a i finalen 2003), Shirley Clamp - Min kärlek (2a i finalen 2004), Linda Bengtzing - Alla flickor (10a i finalen 2005), Sonja Aldén - För att du finns (6a i finalen 2007).

I år ser startfältet ut så här:

Mycket snygg grafik, SVT. Av dessa åtta bidrag har således Sarah Dawn Finer, Amy Diamond och Caroline af Ugglas dessutom ytterligare en chans till finalplats genom Internationella juryns val. Det har också Sofia - Alla som dock inte röstades till Andra chansen-startfältet.

Det här blir ett typiskt exempel på varför dueller bara är negativt i en musiktävling. Särskilt den här som går ut på att välja fram de vi helst vill se i final, inte där vi ska bli tvugna att ställa våra favoriter mot varandra, rösta ut den ena och istället ta med någon vi inte alls vill se. Det talas ganska allmänt om den första och den andra halvan av starfältet som "elithalvan" och "skräphalvan". Inte mycket vi kan göra åt, dock har jag en plan för kvällen;

I den första halvan av startfältet röstar vi Lili & Susie vidare till final, i den andra röstar vi Amy Diamond till final. Då kan inte den internationella juryn välja Amy som sitt 11e bidrag i finalen, utan de tar Sarah Dawn Finer. Då har vi både Lili & Susie och SDF i final, precis som vi vill. Dessutom har vi Amy där, som tillsammans med Agnes och Molly Sandén kan sno lite Hits-for-kids-röster av Måns. Helt perfekt.

Nu är det dags att börja indoktrinera sig med schlager och förbereda sig för kvällen. Kom nu ihåg att rösta ikväll, och gör det rätt!
Получать удовольствие!
Mycket nöje!

På Sveriges nationaldag släpper de ut kungen från Skansen. Han vinkar till människorna och tycker det är roligt att få se sig omkring.
Lissi, 6 år

På många sätt liknar politiker vanliga människor. Det är för att man inte ska genomskåda dem.
Hilde, 10 år

Det är utslitna, magra människor som röstar på socialdemokraterna.
Peder, 7 år

Det är väldigt många som vill avliva hela kungahuset.
Marie, 8 år

Skillnaden på könsorganen blir mindre och mindre på grund av jämställdhetslagen.
Merete, 9 år