Jag börjar äntligen få lite Eurovisionkänsla i kroppen i år! Den här vintern har förstört i stort sett allt vad glädje heter men nu är det tamigtusan april och det får vara nog. Om 7½ vecka drar årets allra bästa vecka igång och då beger jag mig till Oslo, därför är det väl dags att börja bevakningen nu.

Eftersom jag nyss skrev om Kroatien kan vi väl börja med dem;
Kroatiens bidrag år 2010 heter Lako Je Sve och det är alla eurovisionfans favoriter Feminnem som framför den. För er som minns lite mer än alla vanliga dödliga så är Feminnem de tre blonda tjejerna i rosa puffklänningar som 2005 ställde upp för Bosnien med superschlagern Call Me.

Sedan dess har blondinen som såg ut som Kattis Ahlström lämnat gruppen och en brunett har hoppat in istället. De sjunger en ballad (som alla andra i år) som jag tycker är väldigt fin och som blir bättre och bättre ju fler gånger man lyssnar på den. 2005 slutade de på en 8:eplats men i år hoppas jag att det blir bättre, mycket bättre än så. Jag åker som sagt väldigt gärna till Zagreb 2011.

Kroatien 2010: Feminnem - Lako Je Sve

Eftersom våren ångrade sig och det började snöa igen får man ta till andra knep för att inte tappa fattningen och bli galen på vintern. Nattis bloggade härom dagen om Brandi Carlile och hon är mitt perfekta trick för att få vårkänslor. Hennes album The Story får mig att tänka på en timrad stuga i fjällen, solen strålar varm och har smält fram lite torrt gräs längs stugväggen där man kan sitta och dricka varmchoklad och fika, i täckbyxor men utan jacka. Tidig vår kan inte bli mycket bättre och Brandi Carlile kan inte bli mycket bättre.

Jag vet att den här låten inte är direkt dagsfärsk men det finns ytterst få låtar som kommer upp i den här kvalitén.

Jag slår ett slag för henne och för våren, det är dags nu. Kom igen!

Jag har hittat världens roligaste webshop... full av skit; Archie McPhee - "Slightly less dissapointing than other companies."

Vad sägs om en prydnad av förbundsarken i miniformat?

http://www.mcphee.com/shop/products/Ark-of-the-Covenant.html

Eller kanske leksakssetet Avenging narwhale, en narval med utbytbara horn som spetsar små djur som pingviner, sälar och koalor:
http://www.mcphee.com/shop/products/Avenging-Narwhal-Play-Set.html

Bara att shoppa loss! Glöm inte att kolla kategorin Bacon & Meat.

Kolla varifrån!

Jag kom hem idag med ett paket väntandes på mig innanför dörren. Det var en skiva jag beställt i oktober vars release blivit framskjuten några gånger sedan dess. Jag älskar hmv.com men de kunde väl ha satt klisterlappen lite mer strategiskt?

Lady Gaga feat. Beyoncé - Telephone

Nu är det över för i år. Sex veckor av intensiv... "schlager". Jag kan inte säga att jag är nöjd med utgången men det var ganska väntat efter alla förhandstippningar och odds.

Anna är en jätteduktig sångerska, jag hejade på henne under Idol och jag tycker hon verkar vara en fantastisk människa. Låten gillar jag bättre och bättre ju med jag hör den men jag tycker inte alls att det ett bidrag som passar att skicka till Eurovision. Den internationella juryn gav nog en hint om hur rösterna kommer falla på Anna i maj (d.v.s. inte så väldigt bra) och i tidningsundersökningar om hur man tror det kommer gå för henne i Oslo är de flesta överrens om att vi inte kommer lyckas placera oss bra. Varför man då röstar på det bidraget är för mig oförståeligt. Anna som artist tjänar inget mer på att få en dålig placering i ESC som att få ett bra resultat under vinstplats i MF... snarare tvärtom.

Jag röstade på Eric Saade och Timoteij för jag kunde inte bestämma mig vilken jag gillade bäst eller trodde skulle ha störst chans att vinna. I en utländsk fan-omröstning på esctoday.com (den största fansiten för Eurovision) vann Timoteij ganska överlägset med drygt 39% av rösterna mot Anna som enbart fick 8,6% av rösterna. Det behöver inte stämma överrens särskilt mycket med utgången i Eurovision men jag tror att det här blir en liten repris av 2007, då vi skickade svensk populärmusik (The Ark) till en tävling där andra genrer står sig ganska överlägsna.

(2007 slutade vi på en 18:e plats med enbart 51 poäng från 6 länder; 2 från Andorra, 7 från UK, 8 från Finland, 10 från Island och 12 från Norge och Danmark. Varken ett bra resultat i poäng eller i spridningen av dem med 42 deltagande länder.)

Nåväl. Vi har inte placerat oss i toppen på tre år så det här får vi se som en chansning på något nytt, kanske något som kommer lyckas bättre t.o.m. Så länge Anna lyckas sticka ut från de andra bidragen i årets Eurovision där balladtrenden är lika stor som i Melodifestivalfinalen. Hon är som sagt jätteduktig och jag kommer att heja på henne för att hon förtjänar det som sångerska och som person.



Nu är det paus i schlagercirkusen i tio veckor, sedan drar den stora tävlingen igång på riktigt. Då är det dags för Eurovision den 25:e, 27:e och 29:e maj med Sverige i den andra semifinalen den 27:e. Redan om någon vecka drar förberedelser igång och den första Eurovisionbubblan blåses upp. Det ser vi fram emot!

svt.se/melodifestivalen
blogg.aftonbladet.se/7
schlagerprofilerna.blogspot.com
esctoday.com
eurovision.tv

Kolla varifrån!

Shirley Clamp: "Åh är det här mitt vatten Eva?... heter du Eva?... ja, jag såg det på byxorna."

Från schlagerprofilerna.blogspot.com
"Nu är det klart: De utländska jurygrupperna kommer från Ryssland, Irland, Norge, Grekland, Serbien och Frankrike.
- De sex utländska jurygrupperna är valda för att ge en jämn spridning och bra representation av de ”musikaliska områden” som i dag tävlar i Eurovision Song Contest. Vi hoppas att deras röster ska ge svenska tittare en fingervisning om hur dessa länder bedömer de svenska finalisternas chanser i ESC, säger Thomas Hall, projektledare för Melodifestivalen 2010.
Och som bonusinfo kan Schlagerprofilerna bjuda på hur dessa länder röstat på oss de senaste fem åren. Med tanke på att de inte gett oss vidare bra poäng tidigare så ska det bli spännande att se vad de tycker att vi ska skicka."

Det var en dassig skara länder man valt till jurygrupper i finalen. I alla fall om man ser till de poäng de gett oss de senaste åren. Observera vilket år man gillat oss bäst.

1. En sked (använd, odiskad)
2. Gem
3. En kabelihopsnurrargrej
4. En bok med roliga frågor från sms-tjänsten
5. Klämman från en bläckpenna
6. Två stenhårda suddgummin
7. Damm
8. 1 forint
9. Pappersludd
10. Ingen penna 

Från:
Mitt i språket
SVENSK MEDIETEXTS SPRÅKSPALT
http://www.medietext.se/html/nodsituation.html

ONÖDIGT FULLSTÄNDIGT
”I nödsituation dra i handtaget.” Så stod det på skyltarna förr. Alla begrep. Men nåt har hänt med språket. Plötsligt är ingenting kort längre. Det är som en smitta i språket – att sträva efter fullständighet: fullständiga meningar, fullständiga namn och fullständig omständighet. Borta är budskapet och den ljuvliga effektivitet som ligger i korta, kärnfulla fraser.

De flesta som är vuxna i dag råkade säkert ut för lärare och lärarinnor som stampade med foten i golvet och betonade vikten av att skriva fullständiga meningar. Tjuriga tonåringar som tycker att ”vill inte” räcker fick lära sig att skriva ”jag vill inte”. Det är möjligt att vi får ta konsekvenserna av det tjatet nu, för till och med de enklaste anvisningar, uppmaningar eller skyltar är numera både långrandiga och flerradiga. I kollektivtrafiken till exempel. I Stockholms tunnelbana består texten som förklarar att man ska dra i nödbromsen vid fara av 4-5 rader. Vem hinner läsa sånt i en stressad situation? Visst låter det inlindat och artigt, men funkar det när det brinner i knutarna?

Mobilsvarets förinspelade automatröst är ingenting man lyssnar på för ren njutnings skull – rösten är där för att orientera och tala om var i menyerna man befinner sig. Budskapen skulle kunna vara korta och effektiva eftersom man lyssnar på dem dag in och dag ut – men nej. De består av fullständiga meningar och rösten inriktar sig på att charma mer än informera och den betonar som om den ville säga ”det här har du nog aldrig hört förr”. Visst längtar man efter ”inga meddelanden” – punkt slut?

På gymmet sitter en lapp på en träningsmaskin: ”Den här maskinen är tyvärr trasig. Använd gärna en annan. Med vänlig hälsning, personalen.” Inte vet jag, men hade inte ”trasig” räckt? Att jag i det läget ska använda en annan begriper jag själv och att det är personalen som satt upp den är väl lätt att räkna ut?

Fullständighetssjukan har också spridit sig till namn. Även de mest självklara namn börjar nu bli haranger: ”Wolfgang Amadeus Mozart” hör man nästan oftare nu än bara ”Mozart”. Vissa namn är så självklara att det inte behövs några utläggningar. Strindberg är Strindberg, Beethoven är Beethoven och Mozart ingen annan än Mozart. Det är kort och effektivt – men tydligen på väg bort. I radio och tv hörs alla dessa allt oftare med fullständiga namn. Kan det vara så att den som har ett osäkert förhållande till personen i fråga försöker dölja det genom att säga hela namnet i tron att det låter som om man vet mer än man gör? Bara en tanke.

Allt handlar egentligen om stilnivåer – vi måste kunna vara artiga och inlindande när så krävs, men vi får inte glömma att språket kan vara befriande effektivt när det bara ska förmedla ett enkelt budskap. Det är som telefonister som svarar ”Välkommen till Firma AA, det är Caroline, vad kan jag hjälpa till med?” ”Jag söker Nils Bergman.” Jaha, hon tar i så hon kräks, och så ska man prata med nån annan. Man ringer för tjugonde gången, man söker alltid Nils Bergman – visst blir det både tjatigt och falskt?

Lars Thorsell"