Jag har en uppsats att skriva som ska vara inne på torsdag. Just därför finns det inget bättre tillfälle att skriva lite här för en gångs skull. Eller att städa, diska, tvätta, byta sängkläder, laga mat, tvätta fönster, polera golv... Jag avskyr verkligen att skriva uppsatser. Det är det absolut värsta (och egentligen enda) negativa med att plugga. Jag måste ladda i flera dagar innan jag ens kan förmå mig att börja skriva mer än sidhuvud och rubrik.

Kursen heter Literatures of Crisis och handlar om allt från ekonomiska till emotionella kriser i litterära verk. Jag ska skriva uppsats på Cormac McCarthys roman The Road, med frågeställningen "How does the parallel between the characters' physical hardships and their inner struggle help us understand their meaning of life and humanity", typ. Jag har ingen aning om hur det ska gå till, men det är nog bäst att jag börjar ta tag i det. Huga.

Nu är jag väldigt långt efter men jag måste väl skriva ett sånt här inlägg innan jag kan fortsätta.

Saade vann! Tjoho! Det känns lite skönt när ett år är så förutsägbart att man får rätt i vem som vinner redan efter artistpresentationerna i vintras. I alla fall när finalen nu kom att se ut som den gjorde.

Jag tror det blir riktigt bra med Eric i Eurovision, han kommer passa som fisken i vattnet (eller som handen i handsken för att göra en mer Saade-passande liknelse) i cirkusen i Düsseldorf i maj. Även om låttexten lämnar väldigt mycket att önska, är låten poppig, catchy, lättillgänglig för de allra flesta och jag är övertygad om att det kommer generera röster.

Det är ju väldigt svårt att förutspå trenderna i Europa och därmed hur det kommer gå i maj, men en finalplats kan jag inte tänka mig annat än att vi har självskriven... hoppas jag. Rimligtvis borde han placera sig högt. Gör han inte det så åker vi ut "with a bang" i alla fall. Eller ett krasch... med lite glassplitter i ögat.