Black Eyed Peas & Pablo Francisco

Nu har youtube äntligen skickat mig ett verifieringsmail så nu kan jag skriva lite mer om Uppsala/Stockholmstrippen.. tänkte ju lägga upp lite videos från konserten.. visserligen finns det redan uppladdade på youtube, men jag tyckte det vore lite roligare med mina egna klipp, även om det är en usel vinkel och bara små snuttar.

Hursomhelst så började Fridas och mitt äventyr på Hovet på onsdagskvällen då Black Eyed Peas spelade, mycket bra konsert tyckte jag, även om det blev lite långdraget i början när vi fick vänta en timme innan showen började. De gjorde ett bra framträdande även om recensionerna lät annorluna, men med en sådan världsvan grupp kan man inte förvänta sig mycket annat tycker jag. September var förband vilket var ett plus, ett annat var att Fergie sjöng av några av sina sololåtar tex. Fergalicious, London Bridge & Big girls don't cry. När dessa vad avklarade kände Frida och jag oss nöjda och belåtna, särskilt när hon helt genialiskt rev av Guns N' Roses - Sweet Child O'Mine. Då behövdes inga fler låtar. Vi önskade bägge att hon aldrig skulle sluta.

Här är några videosnuttar från koncerten (bildkvalitén suger ala youtube, men ljudet är rätt bra). Bilder finns upplagda på min pixbox.

Big Girls Don't Cry
London Bridge
Don't Phunk With My Heart
Fergie - Sweet Child O'Mine (Guns N' Roses Cover)

På fredagen besökte vi Daniel och Henrik, våra gamla arbetskamrater från Eniro där vi förfestade och tänkte sedan gå ut.. dock rann tiden iväg fullständigt och vi blev kvar hela kvällen och halva natten. Mycket trevligare än om vi gått ut är jag övertygad om. Bilder finns också på pixbox.

Lördag var det så dags att se en av vår tids roligaste komiker, Pablo Francisco. Honom fick vi också vänta på en timme, men det var en del av showen då andra stand up-komiker avlöste varandra hela timmen innan, såväl svenska som amerikanska. Den sista av dem, en kille vid namn Flip, var helt otroligt rolig! Helt perfekta skämt om såväl svenskar som amerikaner och allt från regalskeppet Vasa till president Bush.
Pablo själv gick heller inte av för hackor, men jag måste faktiskt säga att jag blev besviken på honom. Hans skämt var hur långa som helst, han pressade varje liten detalj om och om igen, drog några skämt två gånger, glömde en del som någon i kulisserna påminde honom om och gjorde ljud så det stod härliga till mot trumhinnorna.
Nåväl, jag ska inte vara för hård, jag skrattade väldigt mycket och han var väldigt rolig, men i ärlighetens namn skulle jag hellre sett honom och hans skämt komprimerade till en kvart, och Flip som entimmes huvudnummer.


Kort och gott så var resan jättetrevlig, även mellantiden då vi bla. kollade runt lite på stan i Uppsala och Stockholm och besökte Uppsalas nya Konsert & Kongresshus. (Danskarna kan arkitektur, tro mig.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0