svd.se/drottningparet-tar-plats-i-språket

På lördag ska jag ner till Dalhalla för att se den här bönan göra en tributekonsert till Barbra Streisand och Elvis Presley, hennes egna stora idoler. Det ska bli otroligt spännande att få höra lite rejäla dängor rivas av.

Trimmad, svarvad och ett stort pådrag, jag hoppas det är dags igen nu.

Jag skäms lite över att inte ha skrivit ett ord om det fantastiska bröllopet i lördags. Eftersom jag befann mig i London kunde jag inte delta i festligheterna i realtid, istället har jag köpt alla tidningar jag fått tag på när jag kom hem och även sett konserter, tal, höjdpunkter och vigsel på Internet.

Dagen till ära pyntade vi hela lägenheten i gul/blå färger på lördagen. Serpentiner, ballonger och svenska flaggor förvandlade det brittiska boendet till svenskt för en dag. Bröllopschokladen stod på bordet och vi bar alla svenska flaggor i våra bröstfickor hela dagen.

Ett stort grattis och många lyckönskningar vill jag ge HKH Kronprinsessan Victoria och HKH Prins Daniel. Må ni alltid vara lika lyckliga som ni är nu. Störst av allt är kärleken! Hurra!

Imorgon bär det alltså av till London med Rewda. Där ska vi se Leona Lewis konsert på O2 på tisdagen och förhoppningsvis även Robyns spelning på Heaven på torsdagen om det finns biljetter kvar. Annars bara ströva runt, njuta av staden, ledigheten, människorna och umgås i goda vänners lag.

Min största förväntning av och förhoppning på konserten är att få höra och se det här:

Jag är faktiskt lite bitter att jag missade det här. Ännu mer bitter att jag missar kvällen i Kungsan. Njut, alla ni som är där så ses vi i Dalhalla i sommar!

Mycket bättre än förväntat! Så skulle jag beskriva Whitneys konsert i tisdags. Efter alla hemska recensioner och beskrivningar av konserter i London och Oslo, kändes det mest spännande att se hur det skulle gå för henne i Globen än att just se divan själv.

Visst har hon problem. Bröströsten är hes, lite svårkontrollerad och väldigt väldigt hostig. Dock inget man inte bör förvänta sig efter hennes leverne och för all del hennes ålder. De höga tonerna tar hon kanon och håller ut dem som bara hon kan göra. Publiken var helt fantastisk och det blev en riktigt lyckad konsert, det tror jag även Houston själv tyckte.

Trippen var väldigt trevlig och helt lagom. Nu är jag hemma igen i tre dagar innan det bär av till London på söndag. Jag hoppas sommaren flyter på lika bra som den är planerad. Det behövs efter den här hemska vintern.

Nu tillbaka till jobb.

Jag är tillbaka på jobbet igen. Jag råkade nyss spilla ut nästan en hel pappmugg vatten över mitt tangentbord så det slutade fungera. Det började klicka upp sökfunktionen Ctrl + F av sig själv, sedan lägga in en massa A:n och F i det jag skrev, innan det lade av helt.

Imorgon bär det i alla fall av till Sthlm en liten sväng och konsert med Whitney Houston. Det blir... spännande. Urusla recensioner och publik som lämnar arenan i protest känns inte särskilt lovande men divan känns i alla fall som en av de stora man bör ha sett i livet.

Jag kommer inte på något avslut så; slut.

Tillbaka i gruvan. Det känns alltid motigt att gå in i den här byggnaden utan fönster när det är soligt och varmt ute. Nu har jag i alla fall fått ladda upp med någon timmes slumrande och lite grillande med en miljard bladlöss som tydligen blåst in från Ryssland.

Jag har laddat upp inför natten med lite mat, lite kex och lite kaffeprover jag fick i Oslo. Allt som man kan småäta på är väldigt bra tidsfördriv här på jobbet. Det är både spännande och roligt.

7h kvar av den här arbetsdagen.

Inte helt purfärsk längre men ack så bra ändå.

Det är inte ofta nu för tiden som jag har svårt att somna på kvällarna. Jag älskar att sova. Så när har jag då problem att somna? Jo, när jag måste kliva upp klockan 06.30 nästa dag och inte får gå och lägga mig nästa gång förrän klockan 04.00 ytterligare en dag därpå.

Nu har jag börjat min första halva av dagens monsterpass. Det känns inte jättehemskt. Det blåste visserligen isstorm, som vanligt, när jag cyklade hit men solen sken och det luktade sommar. Jag ska hem och tupplura lite emellan passen och det ser jag fram emot.

Bara 6h45min innan jag får cykla hem igen.

Det här var det knäppaste jag sett i år! svt.se/gigantiskt_hal_oppnade_sig

Oj oj oj, ja nu är årets bästa vecka över. Den har varit helt makalös, precis som alltid. Fantastiska vänner, både gamla och nya från världen över, en otrolig atmosfär och fantastiska tillställningar och shower gjorde veckan otroligt svårslagen.

Oslo är en väldigt fin stad med vackra byggnader, gator och torg och det var precis rätt årstid för alla träd att slå ut och syrener att blomma. Den är också ganska kompakt och liten (i huvudstadsmått mätt och särskilt i jämförelse med Moskva) vilket gjorde att allt låg väldigt nära ihop, gångavstånd mellan hotell, klubbar, euroclub och eurocafé var helt perfekt.

Riktigt surt var det ju att Anna inte tog sig till final, särskilt när det skilde 5 röster mellan 10e och 11e platsen. Hon gjorde dock ett superbt framträdande och det såg helt fantastiskt ut både i arenan och på tv.

Mina storfavoriter Kroatien tog sig inte heller till final men det gjorde dock mina nummer två; Rumänien, min nummer tre; Albanien och flera andra riktigt bra låtar vilket ändå gjorde en riktigt bra final, tycker jag.

Vi tappade tillgången till internet efter några dagar, därför kunde jag inte blogga de sista dagarna. Nu är det otroligt trist och deprimerande att vara hemma igen efter en sådan urladdning. Som tur är drar jag snart vidare vilket håller mig uppe och gör urträdet ur bubblan mindre smärtsamt.

Tyskland nästa år kommer att bli fantastiskt! De förtjänade verkligen att vinna, 28 år efter deras enda vinst och för att få upp intresset bland The Big Four som placerat sig riktigt dåligt de senaste åren. Lena är en skitgullig tjej och jag tror Tyskland kommer göra ett riktigt bra jobb nästa år! Oavsett om det nu blir Berlin, Hamburg eller kanske Hannover.

Ca 50 veckor kvar nu. Snart drar det igång igen! Tack alla som gjorde veckan fantastisk!