Jodå jag är hemma nu, dock är jag sjuk i feber, förkylning och har lock för öronen sedan flygresan i förrgår, så jag orkar inte riktigt skriva ihop novellen om kanonveckan riktigt än. Det kommer i sinom tid. Och jag ber om ursäkt för det ringa bloggandet, vårt internet slutade fungera dag nummer två så det hann bara bli ett inlägg.

För den som är intresserad dyker det ständigt upp massor med bilder på facebook från olika människor som var med i veckan. Det var i alla fall en superrolig resa, resultatet till trots. Jag vill bara tacka alla underbara människor som bidrar så väldigt mycket till stämningen på de här resorna! Tack.

Jag sitter har i datorrummet och stor My som ska sova har. Dagarna tva har gatt nastan allt annat an bra, men nu ska vi i alla fall lagga oss i var lagenhet sa vi orkar kliva upp imorgon. Tva av fem vaskor kom inte fram med flyget, en av dem skulle skickas i eftermiddag, den har vi inte sett skymten av. Den andra ar planerad att komma mitt i natten.

Vi missade vart forsta flyg fran Arlanda och fick boka om biljetterna for att aka via Munchen istallet for Berlin. Far beratta mer om det en annan gang nar det inte ar sa nara laggdags.

Lagenheten ar i alla fall jattefin och ligger bland vad som ser ut som stora fina diplomatbostader. Mannen som vi hyr av ar tydligen samma man som kom tvaa i Serbiens nationella uttagning i ar. Honom traffar vi pa mandag.

Nu ska jag ocksa lagga mig sa jag kommer upp imorgon. 10.10 hors vi i P4. Godnatt!

Nu är klockan 17.35 och allt är packat. Om en timme är det dags för det sista Införavsnittet, sedan åker jag till tåget mot Arlanda. Kvällen ska spenderas på en soffa i avgångshallen tittandes på tidigare års tävlingar och väntades på flyget imorgon klockan 07.20 till Berlin och vidare till Belgrad.

Det är först nu nervositeten börjar komma på riktigt, jag kan fortfarande inte riktigt ta in att det är imorgon det börjar! Som sagt finns det dator med Internet i lägenheten så jag kommer troligtvis kunna skriva därifrån annars lämnar jag rapporter i P4 på tisdag och torsdag kl. 12.15.

Snart är det dags igen. Nu börjar det!

Här är Ukrainas uttagning den 23e februari. Avsändare får gärna förklara var Charlotte kopierar framträdandet.

Jag har tidigare skrivit om Ukrainas bidrag och deras sångerska Ani Lorak som vill vara Sverige och Charlotte Perrelli (se inlägg) Här kommer några bilder från repetitionerna av låtarna i veckan. Vi vet ju alla hur Charlottes nummer ser ut;

1. Charlotte - Ani Lorak

2. Charlotte - Ani Lorak

Pappa har dragit hem en gammal tv (någonstans ifrån) med tryckknappar som man söker kanalerna med. Han har hittat svt 1, tv 3, tv 4 och kanal 8. De övriga får han inte in. Nyss bad han mig prova, men jag förklarade att jag inte tror det spelar någon roll för resultatet vem som trycker på knapparna.

Tydligen har han suttit nästan hela dagen och försökt hitta rätt på kanalerna, enligt mamma. Känner jag honom rätt så har han tittat ett bra tag på varje kanal han lyckats pejla in innan han åter kommit på att han skulle leta efter fler. Snart går jag och försöker ändå bara för att själv få styra ljudet av myrornas krig.

Idag gick första repet av stapeln. Recensenterna beskrev det som ett riktigt proffsigt framträdande från första till sista sekund.


eurovision.tv

En av systrarna Olsen var alltså på gala härom veckan. Jag trodde det var Mary Kate som var tjejen med koll av de två, men tydligen inte. Kanske har jag helt blandat ihop dem, eller kanske har också syster två fallit på repet. Oavsett är detta hysteriskt roligt.

1. Man skrattar hejdlöst i en kvart och trillar nästan av barstolen när bilden ploppar upp efter en snygg snärta med lång vit klänning (och hållning).

2. Man utropar högt "Hon ser ut som en dränkt Jetta Fine!" (Fran Fines mormor i serien Nanny. Se bild).

3. Man frågar "Mamma hur gammal tror du hon är?" varpå mamman svarar "Tjaa, vad ska jag gissa på... 67 kanske?".

Min pappa kan helt plötsligt bli störtförkyld. Över en natt eller över en dag kan han gå från helt frisk till så täppt att han bara ligger i sängen och så hes att han inte hörs när han pratar. Förra fredagen fick han en sån förkylning som han sedan smittade ner mamma med. Det positiva med pappas plötsliga förkylningar är att de är borta lika snabbt som de kommer. Han är nu frisk sedan länge medan mamma går runt som en zombie på cocillana.

Ända sedan förra helgen har jag alltså lyckats hålla mig frisk i samma lägenhet som två sjuklingar men nu, 5 dagar innan avresa till Serbien känns mitt huvud som i en bomullsboll där det trycker och gör ont på ställen man inte visste fanns bakom ögonen, näsan och svalget. Eftersom jag tror på viljestyrkan att kunna hålla tillbaka ett riktigt utbrott tills man medger det, står jag nu inför ett dilemma;

1. Ska jag ignorera symptomen, fortsätta som ingenting och hoppas att de trycks tillbaka (Med risk för att må halvdåligt hela resan alternativt att det bryter ut riktigt under resan).
2. Eller ska jag lägga mig halvdöd ner och låta det bryta ut ordentligt (Med risk för att jag fortfarande kommer må riktigt dåligt när det är dags att resa iväg).

Jag vet inte om någon annan tror på samma viljestyrka som jag, men ge mig råd, vilken väg skall jag gå? Jag har skjutit upp beslutet något med värktablett och nässpray.

När jag nyss åkte hem fick jag stanna och vänta på att en väldigt rädd sån här, med lite beslutsångest, skulle springa över vägen!

I natt drömde jag att jag var på konsert med en blond Nanne Grönwall som berättade att hennes artistliv började när hon blev anställd av moderaterna som operasångerska. Vad ska det betyda?

När man får byta kopplingsfras från Vill du att jag kopplar, eller är det för sent? till Vill du att jag kopplar, eller är det för tidigt? sitter man inte på ett pass man vill ha.

21.00 - Check!
22.00 - Check!
23.00 - Check!
00.00 - Check!
01.00 - Check!
02.00 - Check!
03.00 - Check!
04.00 - Check!
05.00 - CHECK!

Nathalie och Johan jobbar natt och ska äta pizza på sin "lunch". Pizzan ska gräddas i ugn och Nathalie och Johan går en kvart innan rasten och vrider igång ugnen.

Försök 1: Nathalie och Johan går upp, sätter in pizzorna och väntar på att isskivorna de nu är, ska gräddas. Efter tio minuter upptäcker de att de vridit på fel ugn och inte upptäckt att ugnen de stoppade in pizzorna i enbart var ljummen. De vrider på rätt ugn och går ner för att arbeta lite.

Försök 2: De går upp för att äta nygräddad pizza men möts av en släckt ugn, för de har glömt att vrida upp timern som stannat när de gått ner igen. De vrider upp den och går ner för att arbeta lite.

Försök 3: De går upp till ugnen, böjer sig ner och ser två svarta brända pizzor, svär och utbrister könsord. De tar ur pizzorna och sätter sig till bords för att knapra i sig knäckebrödspizza. Går sedan ner för att arbeta igen.

- Eniro 118118 Johan
- Hallå?
- Hej hej
*Klick*

Nu har ytterligare sex länders fanklubbar lämnat sina röster i mätningen av årets favoritbidrag till listan jag skrivit om tidigare. 31 klubbar har alltså sammanlagt givit sina röster och Sverige leder nu på förstaplatsen med 100p före Schweiz på andra plats. Oavsett hur det sedan går i den verkliga omröstningen är det roligt att veta att om enbart de mest intresserade och hängivna människorna skulle rösta, vinner Charlotte med hästlängder.

Ikväll har jag medan jag jobbat varit sugen på pizza, rostbiff och potatissallad, mosbricka från Sibylla, mjölkchoklad, pigall och hårdbröd med leverpastej i olika omgångar. På förmiddagen var jag sugen på pizza, kinamat, thaimat, bröd med mjukost, hårdbröd med leverpastej och kycklingsallad med mangoraja. I olika omgångar.

När jag åkte till jobbet idag flög en liten liten fågel ut mitt framför bilen och flög så långsamt att jag höll på att köra på den. Jag fick panik, tvärbromsade och vejde ut med bilen för att inte ha ihjäl det lilla livet. Efteråt hade jag hjärtklappning hela vägen till jobbet.. jag vågar inte tänka på vad jag skulle göra om ett hjortdjur hoppade ut framför bilen.

(Svenskans konstigaste verb; Veja, vejde, vejt?)

Nu har klockan för en timme sedan slagit om till torsdag och det är tio dagar kvar tills jag åker till Serbien. Vid den här tiden då, sitter nog jag och mitt resesällskap på Arlanda och försöker hitta en internetuppkoppling att se det sista Inför-avsnittet med innan flyget avreser kl: 07.20 nästa morgon.

Som tur är finns det dator med internetuppkoppling i lägenheten vi hyrt, så jag hinner nog skriva några rader emellanåt mellan stadsutflykter, repetitioner och tävlingar.

Dagen till ära, den nysläppta musikvideon till Hero:

Nu har 25 av de internationella OGAE-klubbarna gett sina röster i mätningen vilket av årets bidrag som är fansens favorit. Så här ser listan ut idag:

Vanligtvis brukar jag inte lyssna på musik när jag går till jobbet, men idag kände jag att det skulle vara trevligt. Jag slog igång en låt med spanjorskan Monica Naranjo som jag fått av en god vän. Jag tryckte på play när jag klev av bussen vid västhagen och låten tog slut precis när jag kom fram till ytterdörren på jobbet. (Vägbeskrivning från eniro.se) Väldigt passande och väldigt lång låt. Nu är den här biten inte lika lång, det kanske är en specialversion jag har, men det är i alla fall rätt namn och rätt omslagsbild. (Jag vet inte ens om det är rätt låt för jag är på jobbet och kan inte höra någon musik.) Bra är den i alla fall.

I natt drömde jag en mystisk dröm. Jag och My hade rest utomlands på en EU-konferens. Egentligen skulle vi inte vara där men på något sätt hade vi lyckats mygla in oss och fått ett slags allrum med kök och vardagsrum där vi skulle bo. När vi står och packar upp våra saker på köksön kommer Niklas och Jon in och skulle bo där, men de såg inte mig för jag stod bakom My som de inte kände igen. Niklas började prata med My om allt möjligt och när jag klev fram blev han sur och sade argt: "Hej på dig Johan Nylander". Jon blev förnärmad och kröp iväg.

Plötsligt var konferenslokalen ett stort stort tåg/flygplan där man gick runt och letade bra platser för det skulle vara en fotbollsmatch på tåget. Stolarna och båsen stod åt alla håll och kanter, allt var rött och det var en heltäckningsmatta på golvet. Jag hittade en bra plats med min vän som nu inte var My utan en blandning av Christoffer och Petter. Vi tog av oss våra skjortor för att visa de vita linnen vi hade på oss för att heja på det ena laget, som var klädda i rött. En liten pojke kom och frågade om han fick sitta med oss. "Inte om du inte tar av dig till vitt!", sade Christoffer/Petter argt men lurigt. Då gick pojken och vi blev nöjda.

I samma veva hade alla hittat sina platser och min mamma blandat med en medarbetare på eniro kom till vår plats och frågade varför vi inte satt i knät på varandra. Precis då började musiken spela för plötsligt var det en konsert med Scissor Sisters som skulle hållas på tåget, så jag vinkade bort mamma/medarbetare och såg att det var en kille och en tjej från Sundsvall som jag känner som utgjorde gruppen. Ingen stod dock på en scen utan de, och många andra på tåget satt vid varsin dator med headset på sig. Killen satt och kollade på datorn och började sjunga Mikas Grace Kelly, men började för tidigt så alla skrattade.

Sedan vaknade jag. Logik I say. Thats it.

Kund: Sköldinge, var ligger det?
Jag: Det ligger mittemellan Katrin och Fleneholm.

Nathalie är shoppingsugen:
"Kläder, skor, en väska, en grill"

Redan klockan 09 är alla lediga föräldrar trötta på att ha barnen hemma en hel dag. De flesta sökningarna idag:

- Universeum
- Luftkuddeland
- Busfabriken
- Kolmårdens Djurpark
- Lek & Buslandet

Jag sitter på jobbet på min favoritplats och kan inte känna mina ben längre. Jag har suttit i samma ställning länge och benen har som försvunnit. Nåväl.

Som om det vore mer intressant kom jag just på att jag drömde om jobbet i natt. Jag skulle precis sluta jobba och lägga ifrån mig mitt headset när det plötsligt kom in nya kunder trots att jag blockerat mig. (Nu har jag suttit och funderat en stund men jag orkar inte komma på normala förklaringar så jag skriver enirospråk) B fungerade inte, jag tryckte av och på, av och på. Då upptäckte jag att S inte heller fungerade så jag var tvungen att sitta helt tyst och låtsas som jag inte var där ända tills jag fick panik och Page Up:ade alla som kom in. Sen var drömmen slut.

Hur som helst.. nu börjar jag så nu måste jag trycka på knappen.