Det var det sista inlägget på min lista, nu är det dags att göra sig klar, packa ihop det sista i väskan och sedan dra sig iväg mot flygplatsen. Det blir en spännande resa på några fler sätt än vanligt, i år. Det ska finnas wifi på hotellet och förhoppningsvis på andra platser, så kanske jag kan få hem något livstecken emellanåt. Troligtvis blir det dock på facebook eller twitter som är lite mer lätthanterliga.

Nu får man ju inte rösta på sitt eget land, men pusha alla utlänningar ni känner att slänga i väg röster på oss! Nu kör vi! Heja Sverige och heja Loreen!

Repetitionerna är i full gång i den nybyggda Crystal Hall i Baku och årets scen prövas med utformning och ljussättning. Det är en synnerligen... spektakulär scen man har byggt i Azerbajdzjan. Det är räta linjer hit och dit, assymetriska former åt olika håll som inte skapar ett inte särskilt övergripande intryck.

Jag tror inte att årets scen kommer bli lika fascinerande och ihågkommen som 2006, 2009 eller 2011, men många länder brukar lyckas bra med att skapa ett snyggt nummer efter de förutsättningar som finns.

I Loreens fall håller man kvar vid samma koncept som i Melodifestivalen med ett nedtonat, nedsläckt uttryck och bara några enstaka färger och strålar i ljussättningen. Snön som faller i slutet är kvar, men kommer falla runt hela scenen istället för på scenen och på Loreen (eftersom man inte skulle hinna städa undan all snö innan nästa framträdande). Tillagt är att snö också kommer projiceras på LED-skärmarna i bakgrunden för att förstärka intrycket.

Loreen har hunnit ha en första repetition med kör och dansare på scenen och jag tror det kommer se och låta minst lika bra, förhoppningsvis ännu bättre, än det gjorde i Melodifestivalen.

 

Ja, det är ingen nyhet att länder lånar och köper låtskrivare av varandra i tävlingen. Fjolårets vinnarlåt Running Scared var till exempel helt svenskskriven. Faktum är att precis allt som hade med bidraget att göra, utom de två sångarna, var svenskt. Och landet de representerade förstås.

I år slår vi dock rekord i antal svenskskrivna låtar i tävlingen. 11 stycken länder skickar svenska produktioner, alltså nästan en tredjedel av samtliga bidrag. Utöver oss själva skickar Italien, Storbritannien, Spanien, Norge, Irland, Grekland, Finland, Azerbajdzjan, Malta och Cypern svenskskrivna låtar.

Azerbajdzjan
Värdlandet Azerbajdzjan fortsätter på sitt vinnande koncept med en köpt svensk låt för fjärde året i rad (av fem deltagande år), och vem skulle göra annat när den strategin gett dem en vinst och en femteplats som sämsta placering.

Refuserade från Melodifestivalen
Både Norge och Irland ställer upp med låtar som skickats in till svenska Melodifestivalen men refuserats. För Norge är det ju ingen ovanlig historia, det händer lika ofta som sällan, och Irlands Waterline är det lika bra att någon plockar upp sedan den legat och skräpat i kulisserna sedan Manboy istället valdes till Eric Saades bidrag för två år sedan.

Hur det går i slutändan är svårt att avgöra, det har hänt förr att bidrag som refuserats från att vara med i svenska uttagningen sedan placerat sig bättre än vårt tävlande bidrag. Oavsett, så har Sverige som musikproducent finfina chanser i årets tävling.

Här skulle man ju givetvis förvänta sig Loreen, men eftersom min lista följer striktaste ESC-manér får man förstås inte inkludera sitt eget land. Därför går min 12a och förstaplacering till Frankrike!

Frankrike som likt de andra Big 5-länderna skärpt upp sig ordentligt de senaste åren skickar i år en riktigt snygg, dynamisk poplåt som slår an på alla mina strängar. Låten heter Echo (You And I) och artisten som sjunger heter Anggun, en erfaren sångerska i Frankrike.

Mycket hänger på liveframträdandet även här, men Anggun är en skicklig sångeska och Frankrike brukar kunna bjuda på snygga shower. Jag tror inte Frankrike kommer lyckas exceptionellt bra, med tanke på hur diskussionerna fram till nu inte handlat mycket om bidraget, men jag tror en snygg show och ett bra framträdande kan ta dem långt. I min lista placerar sig i alla fall Frankrike som vinnare (icke medräknat Sverige förstås).

På andraplatsen i min topp 10-lista kommer årets låt som man antingen verkar älska eller hata. Så har det i alla fall sett ut i de sammanhang jag hört andras åsikter. Låten det handlar om kommer från Makedonien, heter Crno I Belo och framförs av Kaliopi.

Personligen älskar jag den här låten och tycker det är ett perfekt exempel på hur Balkan låter i sitt allra esse. Kaliopi har pondus, utstrålning och en fantastiskt hes och raspig röst. Mycket hänger på liveframträdandet och hur de går för övriga grannländer om Makedonien ska lyckas eller ej, men från mig blir det 10 poäng.

Årets absolut bästa ballad kommer från Spanien och underbara Pastora Soler, en sångfågel med många fantastiska låtar. Bidraget Quédate Conmigo (Stay With Me) är en kraftfull ballad som bygger upp från en lågmäld start till ett storslaget slut och slår på alla mina strängar.

Jag tror det kommer gå bättre för Spanien än på många år och jag hoppas att låten slår an hos många för Pastora är en fantastisk sångerska och jag vågar tro att Spanien lyckas skapa ett vackert framträdande i år. 8 poäng, och min tredjeplats.

Italien, Italien, Italien. Landet som var alla fantasters våta dröm åter att delta igen, gjorde comeback ifjol efter 15 år och seglade in och knep silvermedaljen (från Sverige). Italien verkar ha hittat sitt gebit att hålla på i form av jazzpopig kvalitétsmusik. I år skickar de San Remo-vinnaren Nina Zilli - en fantastisk sångerska inte långt ifrån att kunna kallas Italiens Amy Winehouse.

Låten, L'Amore É Femmina (Out Of Love) är en riktigt rivig bit och en av de få bidrag jag tillåtit mig att lyssna många gånger på (Ninas album är strålande), men varför de inte håller sig till att sjunga helt på italienska - det vackraste språk som går att sjunga på, är mig en gåta. Den engelska texten försämrar både kvalité och chanser men givetvis plockar de en riktigt hög placering i år igen. Topp fem tror jag är solklart, många juryröster kommer landa hos Italien igen och frågan är bara hur pass högt de lyckas ta sig i år. Från mig blir det 7 poäng.

Som nörd är det alltid lite extra roligt och nostalgiskt när gamla deltagare gör nya försök i tävlingen. Island skickar i år Jónsi som tävlade 2004 och slutade på 19e plats. Den här gången tävlar han i en duett tillsammans med Gréta Salóme och den superpampiga etno-midtempoballaden Never Forget.

Island har de senaste åren hittat många rätt i deltagarkonceptet och seglat upp som favoriter och lyckats placera sig bra flera gånger. Årets bidrag är ingen skillnad och personligen gillar jag en maffig, smått suggestiv låt.

Nu när man börjat repetera i Baku ser Islands framträdande ut precis så som man kunde (och ville) föreställa sig med snötäckta berg och natthimmel. Jag tror det definitivt blir final och troligen kommer gå bra där. Från mig får de 6 poäng.

När Ryssland spelades på SVTs införprogram fick jag ett sms från min kära mor som löd: "Vad i hela fridens?". Min bekantskapskrets i den här bubblan är däremot överlyckliga, liksom jag själv blev när dessa sötaste tanter gick och vann den nationella uttagningen.

Att den glädjen egentligen säger något om hur det kommer att gå i tävlingen tvivlar jag dock på. Den kom nog mest av deras gamla meriter sedan senast de ställde upp (och definitivt borde ha vunnit), och att de slog ut "superduon Dima Bilan & Julia Volkova (från t.A.T.u)", så vi slapp dem i tävlingen.

Det här är ju så fantastiskt sött att man smälter totalt, dock är låten ingenting i jämförelse med deras förra försök, och hur gulligt det än är så faller det någon placering varje gång man lyssnar (och särskilt inte ser framträdandet). Det är dock Eurovision i ett nötskal och så fint att man blir lite rörd i själen, så en 5a får Buranovskiye Babushkis Party For Everybody från mig.

Jag är så glad att 'The Big 5' skärpt till sig ordentligt i år och skickat riktig kvalitétsmusik allihopa. Så bra är det att alla ligger i min högsta topp.

Storbritannien skickar en av de äldsta deltagarna genom tiderna, den nu 76 årige legenden Engelbert Humperdinck. Det kanske inte är många som kommer ihåg honom (eller var födda tillräckligt tidigt för att minnas) men 150 miljoner album har denne man sålt i sin karriär.

I tävlingen ställer han upp med Love Will Set You Free - en fantastiskt vacker, ärlig och genuin brittisk ballad. Humperdincken har fortfarande en riktigt bra röst och låten håller hög kvalité. Jag hoppas och vågar nog tro på att även Storbritannien kan bli hyffsat nöjda med årets resultat. 4 poäng i min topp 10.

Cypern är i år bättre än de varit på många år (närmare bestämt 5), och de skickar definitivt en av årets bästa låtar och årets stora partyhitar. Sångerskan Ivi Adamou sjunger La la Love som definitivt kvalificerar in som en stor favorit, dock ändå en aning gemen och tidlös i bemärkelsen att det lika gärna kunde vara tivolidisko för tio år sedan.

Storfavorit är de i alla fall och Europa brukar falla för grekpop. Nu när de är mycket bättre än Grekland kanske det blir Cyperns bästa placering på många, många år. 3 poäng blir det från mig i topp 10.

Personligen tycker jag att den är lite bättre, men det är frågan om hur mycket pojkarna ifjol tjänade på nyhetens behag. Om de lyckas sjunga ordentligt (vilket årets låt kräver till skillnad från ifjol) och de inte tröttar ut publiken med sitt fortsatta extacy-skuttande, så kanske de kan lyckas bra i år igen.

Det är svårt att avgöra om publiken är leds på dem eller om de snarare fått upp ögonen och välkomnar dem åter. För mig blir det i alla fall en 2 poängare i topp 10.

Världens bästa Ukraina går tillbaka till att åter göra vad de alltid gör så bra i den här tävlingen - att skicka en stark sångerska med en fastklistrande partylåt. I år heter sångerskan Gaitana och låten heter Be My Guest.

En somrig uptempolåt som ger glädje och energi och som man vill dansa till i sommarnatten. Det är inte Ukrainas bästa låt och det är inte den bästa i årets tävling men jag tror de definitivt tar sig till final och kniper åt sig en bra slutplacering. För mig kvalar den i alla fall precis in i botten på topp 10 och får 1 poäng à la Eurovisionpoäng-style. Mycket hänger förstås på framträdandet, men på den punkten brukar Ukraina alltid leverera!

Sitter i vardagsrummet i solen som lyser genom fönstret och njuter av att vara lite "ledig" i en dag till. Min final draft av uppsatsen är inskickad till min handledare, så tills jag får kommentarer tillbaka har jag bara de andra kurserna att arbeta på under tiden. "Bara" i det här fallet betyder en gruppuppsats, en presentation, en salstenta och en hemtenta. Det är fint hur institutionen verkligen samarbetar för att lägga alla examinationsuppgifter på samma dagar.

Hur som helst så är det verkligen inte lång tid kvar nu tills det förhoppningsvis tar slut. Det har ju trots allt blivit maj månad och om två veckor lämnar jag terminen bakom mig och drar österut! Österut ända bort till mellanöstern. Azerbajdzjan hägrar med årets Eurovision väntandes runt hörnet, så det är väl dags att liva upp det sinnet nu igen, tycker jag!

Jag måste ju hålla traditionen uppe och skriva lite om det här som jag brukar. Tänkte börja med att presentera min topp tio!

Det här med att skriva uppsats är inte min grej. Visserligen brukar jag lyckas bra osv, men det hjälper tyvärr inte ångesten och skrivkrampen som infinner sig av att bara veta i bakhuvudet vad man har att göra. På en timme har jag nu stirrat på ett diagram och klämt ur mig en liten analys på 200 ord.

Blir allt lite avundsjuk på de som kan sitta och ordbajsa hur mycket som helst, hur snabbt som helst. Själv sitter jag och ber om en ord-diarré, för att behöva föda fram vartenda ord och stycke färdigformulerat med bisats och hela faderullan tar en väldigt lång tid.

Just nu har jag ungefär 3500 ord skrivna sammanlagt, om en vecka bör jag vara färdig. Om jag ändå hade lite Cocillana eller in flaska vin för att sätta igång diarrén.