Det är många som undrar om jag slutat blogga. Nej, det är inte min tanke, det har bara blivit ett oplanerat uppehåll. Det finns mycket just nu som jag skulle kunna skriva om men jag lyckas bara inte samla tillräckligt med motivation innan klumpen i halsen blir alldeles för stor, det hugger till i magen, ibland så starkt att det svider i tungan eller innan luften bara går ur mig.

Det är mycket just nu, som man brukar säga. Jag har tusen tankar som snurrar i huvudet och försöker reda i och sortera bland dem så jag får sova mer än 2h på nätterna. Jag gör så gott jag kan men det är nog det svåraste jag någonsin gjort. Bara det att jag skriver det här inlägget och inte håller allt för mig själv, är ett bevis på det.

Bara ett litet inlägg för att säga att jag lever. För ovanlighetens skull, personligt.