Under barndomsåren är det inte många som längtar till slutet av Augusti. Jag och min barndomsvän Anna var dock två av de få yngligar som simmade mot strömmen och knappt kunde bärga oss att få göra av med årets besparingar av veckopengar under en och samma helg.

Det var en viss marknad nere på Bergsåkers IP sista helgen innan skolstarten varje år som fick oss i denna muntra sinnesstämning. Alla våra besparingar var ämnade för denna helg och vi bodde nere på den annars så gröna idrottsplatsen från fredag eftermiddag till söndag kväll. Vi hade till och med en speciell marknadsväg, en genväg över en liten vilvuxen ängsplätt som gjorde vägen 20m kortare, men man fick inte gå den vägen någon annan gång på året.

Nu, de senare åren har marknaden dock inte väckt samma euforiska glädje, man mättas en aning efter 15 år av ständigt återkommande marknadsprylar och pinaler. Det väcker mer gamla fina minnen om barndomens bekymmersfria dagar. Ifjol missade jag till och med hela spektaklet då jag befann mig på sydligare breddgrader.
I år tänkte jag dock infinna mig och minnas min barndoms lycka (eller känna mig gammal). Tyvärr kommer jag numera från ett annat håll och kommer inte använda marknadsvägen... i alla fall inte utan tillgjord ansträngning.

I år tänkte jag nog heller inte göra mig av med alla mina besparingar i stånden och på tivolit, kanske några sedlar om jag hittar något vettigt.. annars blir det nog bara en langos.