Nu sitter jag på jobbet iigen, och nu är jag verkligen trött. Jag ber en stilla bön att det kommer ringa lite hela kvällen,  min arbetslusta är på samma nivå som blodsockerhalten. Vi är samma grupp som sitter här ikväll igen, på samma platser... det känns inte alltför nyskapande.

En vän sade tidigare idag att tristess föder kreativitet (och syftade på att jag skrivit så många inlägg på jobbet) och jag höll med. Nu känner jag mig mest som en telefonsvarande grönsak och kommer inte på något vettigt att skriva. Den som ändå hade ett svårt barnkorsord...