Om fem dagar åker jag till London. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag ska åka. I min värld har det legat jättelångt fram i tiden, ända till för tre veckor sedan, då en anteckning i almanackan ploppade upp att det var deadline för att ta ledigt från jobbet.

Inför en lång resa brukar man, i alla fall jag, förbereda sig rätt mycket och länge.. tänka lite på vad man ska göra, vad ska ha med sig, vad man ska ha på sig. Jag kom imorse på att jag bör börja packa resväskan imorgon för att inte behöva stressa innan tåget går eftersom jag jobbar mer eller mindre ända fram till avresan. Jag kom samtidigt på att jag nog ville ha med de byxor jag hade på mig och att de nog måste genom tvätten först.

Så nu sitter jag här i otroligt fula kläder för att inte använda något av de plagg jag vill ha med på resan. Jag hittade en tröja som skulle kunna vara synonym till ordet oansenlig om det inte var för att den har ränder. Ett par väldigt gamla jeans hittade jag också att ta på mig, med ljus tvättning på rumpan och som breda ränder både fram och bak på benen.. som om man blivit sparkad av en smutsig häst, som jag alltid tänkte när jag var yngre. De är tom. lite utsvängda märkte jag när jag tog på mig skorna, men det behöver ingen veta.

Ibland är det tur att man jobbar i ett rum utan fönster.