Sju stycken är de. Timmarna. De små satarna som står mellan mig och min sömn. Att skriva blogginlägg brukar vara ett bra tidsfördriv som gör att en del av tiden flyter förbi relativt smärtfritt. Tid har det tagit ikväll med, men mycket längre än så här har jag inte kommit och nu har det gått tre timmar sedan jag skrev den första raden.

Nu har det gått ytterligare några timmar. Jag lägger ner det här inlägget..