Jag tycker inte om att vara kladdig, särskilt inte om mina händer. Det är något som suttit i ända sedan jag var liten. "När du lekte i sandlådan ville du ha med en handduk så du kunde torka händerna lite då och då", brukar min mamma säga. Jag vet inte varför det är så.. Det är väl inte direkt en tvångstanke, bara så jobbigt på nåt sätt att vara kladdig.. allt annat man tar i blir så kladdigt och smetigt. Därför måste jag också tvätta händerna rätt ofta.

Inte riktigt lika jobbigt, men fortfarande lite irriterande är det att vara kladdig i ansiktet. Därför smörjer jag ogärna in mig med krämer och grejer. Nu råkade jag dock bränna mig rätt mycket i ansiktet när jag solade på Fläsians strand i helgen, så jag har t.o.m. börjat flagna i min inte särskilt bruna hy. Så för att undvika att tappa den brunbrända huden som finns måste jag smörja in mig rätt ofta. Som tur är kan jag motivera mig med att jag hellre måste kladda ner mig och vara brun, än att flagna och bli blek. För att vara blek är något jag ogillar ännu mer än att vara kladdig.