Fredrik skrev häromdagen ett inlägg om överkörda, döda fåglar som låg överallt på gatorna och jag måste instämma i den iakttagelsen. Platta fjäderfän ligger lite här och var på vägarna. Igår såg jag dessutom en påkörd ekorre vars tjocka päls vajade i vinddraget av förbifarande bilar.

Så imorse när jag åkte till jobbet låg det något på vägen som på långt håll såg ut att vara en hög kvistar med blad på. När jag kom närmare såg jag dock till min förvåning att det var en måsunge!

Herregud, de är ju rätt stora! Ganska klumpigt att lyckas köra på en sådan.. man väjar väl för en stor fågel?
Det hemskaste var att den var inte platt. Det var en hög av mås!

Vi som har två måsungar som bor utanför jobbet fick mig att bli lite sentimental för den här fågelhögen. Hoppas inte det var någon av våra skötemåsar.

(Jag har länge funderat lite över varför mås i plural heter måsar. Svenska språket brukar ju alltid vilja ha oregelbunden böjning på sådana ord; Mus = Möss, Gås = Gäss, And = Änder(!) Så varför heter det Måsar? Det låter ju snarast som något en treåring skulle säga.)