Det var när jag gick från bussen till jobbet. I den lilla grönskande oasen mellan universitetets science-center och ån som jag passerar varje gång jag går till och från bussen. Där lyser alltid solen genom trädkronorna, det doftar rosor och fåglarna hoppar på vägen och kvittrar. Verkligen en terapeutisk passage på vägen till gruvan.

Jag gick och skrev ett meddelande, som inte var allt för glatt och jag hade en smärre klump i magen vilket gjorde mig ännu mer förvånad när jag såg den. En fyrklöver lutade sig ut över asfaltskanten på gångvägen och tittade upp på mig. Jag blev tvungen att titta på alla klöver runtomkring, för att se om de alla hade fyra blad. Det hade de inte.. de var alla trebladade utom den som tittade upp på mig där jag stod och tittade ner på dem.

Jag böjde mig ner och plockade upp den lilla stjälken med fyra blad. Jag som aldrig i mitt liv hittat en fyrklöver förr. Min mormor hittade ofta flera stycken på somrarna när hon var ute och promenerade.. och jag blev alltid så avundsjuk när jag aldrig kunde hitta nån, oavsett hur länge jag kröp på gräsmattan hemma.
På en gång när jag plockade upp den, kände jag hur jag lättade upp lite inombords och tänkte att, det kanske kan bli en bra dag idag trots allt. Fyrklövrar är ju kända för att ge lite lycka åt den som hittar dem. Jag lade alltså alla mina förhoppningar till ett litet grönt blad.

Än är det bara morgon, så jag får väl vänta och se.