I 2007-tider när det bara är ungefär
1½ månad kvar till årets stora händelse, går jag runt i tankar om fjolåret. Året. Året då det hände. Året som inget annat kommer kunna slå, inte ens få att blekna i minnet. I "det vardagliga livet" var det året skolan kom till sin rätt i sitt avsked. Året som ständigt hade en guldkant, året då allt blev bra. Iallafall efter en mycket speciell vecka i maj.

Det var året då flera länder gav allt de hade. De satsade allt.. och de vann. Inte i statistiken, men för all framtid i flera miljoner minnen och lika många miljoner hjärtan.

Inget kommer någonsin kunna slå år 2006. Inget kommer någonsin kunna slå en mycket speciell vecka i maj. Inte någonsin, i evighet.
Amen.