Termometern stod alltså på -10C imorse när jag klev upp. Hur ytterst lite man känner för att då ge sig utanför dörren är svårt att beskriva i ord. Som tur är har jag en bil idag så jag slipper involvera mig i Sundsvalls excellenta (... NOT) kollektivtrafik, och förstå min glädje, min lycka och min lättnad när bilen lyckats bli varm av kupévärmaren som stått på sedan morgonen fortfarande var natt. Den var inte bara inte-kall, den var varm.

- Edit till förra inlägget - Jag är inte helt ensam på hela rikskoncernen för kötiden skjöt inte i höjden så fort jag blockerade mig. Synd.. hade varit en rolig syn. Enfaldigt telefonistiskt herravälde!