Igår var det födelsedagsfest. En kombo rent utav, när Emma och Ingrid firade sina närstående födelsedagar tillsammans. Väldigt trevligt måste jag säga att det var, men för att lugna min strängt åtstramade kassa följde jag inte med ut utan vek av till en annan vän.

För en liten stund sedan kom jag hem och dammsugaren låg framme mitt på golvet, bara mamma var hemma. Men hej på're! säger jag. Hej, säger hon och nickar. Ojoj, tänker jag.. nu har dammsugaren varit elak. Själva "sugdelen" på vårt "Brolin/Foppa/Zlatan/Vem det nu än är som lanserar dammsugarmunstycken-munstycke" har nämligen spruckit och sitter därmed inte fast väldigt bra i skaftet och lossnar nästan varje gång man lyfter upp munstycket för att komma upp på en matta tex. Fruktansvärt enerverande. Det tyckte även mamma uppenbarligen som redan dammsugit sig tokförbannad med det värdelösa munstycket. Efter några varv i modellen dammsuga - lossna - svära - sätta fast fick hon nog av den. Nästa gång jag gick ut i vardagsrummet går hon på knä med dammsugarmunstycket fastsatt direkt på dammsugarslangen, utan något skaft. Gud vad skönt att jag kommit ända till vardagsrummet, säger hon, sen är det bara din del kvar som du får dammsuga själv.

Nu kom hon precis och släppte dammsugaren vid min dörr i dess beståndsdelar; dammsugare, skaft, munstycke, trasig "hålla fast munstycke-ring", trasig pappas hemgjorda "hålla fast munstycke-ring", allt för sig ligger det på golvet så som det lossnat. "Varsågod, nu får du dammsuga hur fan du vill" sade hon och gick.