Igårkväll hade jag svårt att somna igen, trots att jag var riktigt trött när jag lade mig. Jag förstår inte riktigt varför min hjärna vill fortsätta att arbeta även när jag lagt mig.. ofta mer än den gjort under dagen. Trots att jag låg vaken tillräckligt länge för att känna "jag kan inte sova" (vilket jag läst händer om man inte somnat inom 20min efter det att man har lagt sig) så kan jag alls inte åminnas vad min hjärna bearbetade när jag låg och blundande under täcket. Den sista tanken jag minns hade något att göra med det storslagna bandet Plane Jane & the Fantasy Tan.. efter det regerar alzheimers light.

Imorse när jag kom till busshållplatsen satt där en mamma med sin ~2åriga son i en vagn och väntade på bussen. Den lilla pojken hade en tjock orange jacka, "skor" (som snarare var skumgummifodral) och en liten brun mössa och det var den sötaste lilla varelse jag sett på länge. Längre bort på vägen kom en annan mamma med vagn och en liten pojke gåendes bredvid sig. Plötsligt trillar pojken (som hela han såg ut som en tjock grön jacka med en mössa) omkull och mamman skyndar sig att lyfta upp honom. De är så långt borta att det inte går att urskilja ansikten, allt man ser på pojken är ett rött ansikte mellan jackan och mössan och en stoor gapande mun. Efter lite tröstande och borstande på kläderna fortsätter färden mot dagis.

När jag står där och väntar på bussen och lyssnar på den lilla pojken i vagnen som piper och låter och tutar lite melodier, får jag en känsla av att jag vill jobba på dagis.. inte jobba men kanske vikariera lite, få leka med små barn i lövhögar och åka på utflykter till Kulturmagasinet. Jättetrevligt skulle det vara såhär på höstkanten. Snälla barn är ju väldigt söta ändå.


(Apropå min genväg så är jag nu mer eller mindre övertygad om att det är en genväg för studerande. Imorse var den nästan upptrampad till gångväg.)