Det blir aldrig som man tänkt sig?

Idag har jag hostat, snörvlat lite, hostat, undvikit att böja mig ner, hostat och hostat. Det är värre än igår faktiskt.. nu börjar det göra lite ont i huvudet och hugga till i bröstet varje gång också.

Igår, hursomhelst, gick kvällen faktiskt relativt fort (peppar, peppar ta i trä). Det var väldigt bra bemannat, så man hann tom. andas mellan samtalen.. det är inte ofta. Jag hade planerat hela kvällen för hur det skulle vara att få gå hem. Jag skulle gå ut i det smått höstkyliga mörkret, tagit ett friskt andetag och genat över gräsmattan till bilen för att sparka lite på de gula och orange lönnlöven som låg på den fortfarande gröna gräsmattan. Sedan sätta mig i bilen för att åka hem och lägga mig i en mjuk säng...

Verkligheten blev lite annorlunda dock... smärtan i bröstet tilltog under kvällen och natten, till slut satt jag böjd som en björk på kalfjället för att känna av det så lite som möjligt. Passet tog iallafall slut och jag längtade verkligen efter lite frisk luft och en skön säng. När jag kom ut var det lite väl kallt, så jag fick dra upp jackan hela vägen och det kom en man till HL display (Kl 03.30?!) så jag ville inte riktigt leka i löven ifall han skulle tro att jag var knäpp. (Mitt arbete ligger ju inte i den bästa delen av stan direkt, så det vore inte helt omöjligt att han skulle ringt och bett någon komma och ta hand om mig.) Jag sparkade lite förstrött i löven (men kände mig glad inombords) och gick mot bilen som hade is på rutan! Jag kastade in mina grejer på passagerarsätet, men råkade luta mig på vänster arm, vilket tydligen inte var något i mitt bröst tyckte om för det strålade ut som sockerdricka i hela armen, så jag var tvungen att sätta mig ner på sätet och kände en våg av smått illamående slå mot mig. Jag tänkte att det nog var värre än jag trodde, skrapade rutorna (med höger hand) och trodde jag skulle backa på bilarna bakom när jag inte kunde vända mig om och kolla för det högg i bröstet. Jag körde hem, kände mig lite som en dåre, skyndade mig i säng och kunde inte somna på 1½h för jag inte kunde hitta nått sätt att ligga utan att det gjorde ont.

Idag mår jag lite bättre, även om jag är lite tröttare, men jag har haft en trevlig ledig dag och snart ska jag lägga mig så jag kommer upp imorgonbitti. (Tänker låtsas att smärtan går över av sig själv, så gör den kanske det)

Kommentarer
Postat av: Candy darling

"Blunda, så finns den inte mer..."

2007-09-24 @ 09:44:51
Postat av: frida

Hej Johan! Hade jag varit religiös hade jag bett för dig varje kväll att du skulle bli frisk!
Nu är jag ju dock inte det, så jag säger krya på dig bara!

2007-09-24 @ 12:58:31
URL: http://frohl.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0