På bussen idag kom jag helt apropå hallontårta att tänka på tvprogram och insåg att jag aldrig ser på tv nu för tiden. Trots att det går bra serier och bra filmer får jag aldrig ro nog att sätta mig i soffan och bara titta. Det har börjat kännas som när jag ska läsa en bok, som slöseri på tid. Jag tror det är någon störning i min hjärna som får mig att känna mig isolerad från omvärlden och som att jag missar något så fort jag är borta från någon slags kommunikativ funktion, närmare än så tänker gå in på min störning.

Idag såg jag vårens första blomma från bussen! Det börjar äntligen bli vår, törs jag säga en andra gång det här året.