En halvtimme för tidigt vaknade jag imorse. En halvtimme för tidigt ringde väckarklockan. Som jag igår kväll ställt en halvtimme för tidigt. Så gör jag ofta när jag ställer klockan precis innan jag lägger mig, jag tror min hjärna slutar fungera när kroppen nuddar sängen. Oftast ställer jag den fel åt andra hållet så den ringer alldeles för sent och jag slår upp ögonen i panik när jag ser vad klockan står på. (Efter att jag vaknat tillräckligt för att inse att något verkar vara fel.) Ibland vaknar jag av mig själv strax innan och funderar varför klockan inte ringt. Sedan ser jag vad jag ställt den på och drar slutsatsen att något inte går ihop, men eftersom jag borde varit mer klar i skallen på kvällen än i nyvaket tillstånd litar jag inte riktigt på mitt eget omdöme. Så då ligger jag kvar och försöker i några minuter reda ut hur det hela ligger till, innan jag inser att jag ställt klockan fel och borde ha klivit upp för länge sedan, slår upp ögonen i panik på samma sätt och flyger ur sängen. Imorse blev jag mest irriterad när jag hade kunnat sova en halvtimme längre.

...och jo! Idag tog jag mina hikingskor för att ta mig över häckhindret vid järnvägen och tur var det för idag bestod det också av lera under buskarna. Dock hade jag turen att en hjord (troligtvis av arga studenter) trampat ner ganska mycket av det fällda buskaget, så jag blev enbart lite blöt av den sly som fortfarande står upp på andra sidan järvägsspåret.