Polisen del 2
Jag skrev om folks oförmåga att uppfatta polisens telefonnummer för inte så längesedan. Här. Idag sjönk tron på mänskligheten lite till;
Kund: Hej kan du koppla mig till Polisen i Avesta
Jag: Det går inte att koppla till deras nummer, du måste slå det själv.
(Sedan väntar man och låter kunden smälta in det man just sade, så den förstår)
Kund: Okej, och vad är det för nummer?
Jag: Det är utan riktnummer. Elva fyrahundrafjorton.
(Eftersom ingen verkar förstå någon annan formulering av numret)
Kund: Elva fyrahundrafjorton okej, tack så mycket!
"Oj en som äntligen uppfattade numret på första försöket", tänker man och blir lite smått lycklig i själen. Sedan hör man medan personen lägger på när den upprepar för sin kompis:
- Elva fjortonhundra...
...och så tappar man lite av den där tron igen.
Angående Piff och Puff: Läs Nathalies blogg om hur de kom tillrätta. Jag hade i alla fall stoppat dem i en annan kartong som tidigare innehållit nån ful prydnadssak. Jag tänkte i onsdags att varför i hela friden har jag sparat den här fula saken som dessutom är trasig. Precis då, kom jag på att fula prydnadssaken hade jag slängt och istället lagt dit Piff och Puff. Ja, jag går på rus fortfarande efter två dygns lycka och ser fram emot att få ställa fram Piff och Puff på väl synlig plats i vardagsrummet. Kanske jag ska ställa dem i en glasbox så att ingen kan nudda dem och råka förstöra dem. Nja, jag tror inte det. Jag kan ju inte vara så nu hela livet framöver att jag ska våndas över att de "kanske" går sönder. Nu blir det jul i alla fall på "Tutibacken 26".
Ha det så bra!
I-M
