Positiv regression

Ikväll var jag ett barn igen. "Unge". Det var väldigt längesedan sist och det var en oerhört trevlig känsla. Den bästa på länge. Inget ansvar, inga förutfattade meningar. Det förväntades inget annat av mig än att jag skulle sitta i soffan och se på Askungen. Underbart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0