I bakgrunden hörs: "Out of the light, like a star, like a hero.. love will survive".

Nu har jag suttit på jobbet en timme redan, men bara jobbat en halv. Jag har mitt första fullånga dagspass på länge och det känns lite läskigt. Senast jag jobbade 8h var 14e feb, innan det nyår. Det är dags att bli vuxen nu.

Jag sov ungefär 5h i natt innan jag hann tänka Vad fan är det här nu då? när mobilen väckte mig med en annan ringsignal än vanligt. Morgonen gick sedan åt till att försöka tänka ut hur jag kan få mornarna att bli mindre skräckångestfyllda just i vaknandeögonblicket. Jag blir förstörd så länge av den. Det bästa jag kom på var att kanske lägga mig i tid och hinna småvakna innan klockan ringer. Någon som har ett bättre förslag?

Vi såg en intressant film igår, jag och helan. Miss A skulle många bloggare kalla henne. Jag kallar henne Alex. Snart 40år efter inspelningen tyckte vi det var dags att se filmen som ska utspela sig i en inte allt för avlägsen framtid, dvs. för 20 år sedan. Min hjärna har inte bearbetat mer än att det inte var lunginflammationen som dödade henne, det var den moderna tiden.