Påsk är ingenting min familj firar, det har vi aldrig gjort. När jag var liten och min faster upptäckte att vi inte hade något påskpynt kom hon dagen efter med en stor kartong kycklingar, fjädrar, påskkärringar och ägg som fyllde hela huset, till mig. Allt påskpynt vi äger är alltså mitt, kom jag att tänka på igår. Så när som på några gröna fjädrar mamma köpte i veckan när hon inte orkade leta reda på de fjädrar vi redan hade.

Vi brukade dock gå runt kvarteret som påskkärringar jag och min vän-jag-alltid-var-med-när-jag-var-liten; Anna. Ett år var jag påskgubbe och hade en hög svart hatt som vi gjort i papper, annars brukade även jag transa för lite godis. Ett annat år skrev vi små påskkort som vi gav till alla grannar med en ritad kyckling, en fastlimmad pärla och budskapet Glad Posk på. När påsken var över och godiset var slut, ångrade vi oss eftersom alla pärlor utom fyra hade gått åt.

Hur som helst är det för mig jättekonstigt att människor samlas med släkten, äter trerättersmiddagar och spenderar kvällen tillsammans i sann juleanda. Nu ska vi i alla fall äta en god middag, har jag tur finns det påskmust.

Smaklig trerätters och Glad Posk!