Idag har jag bara klagat. Det känns rätt bra. Ungefär som igår när jag var förbannad på att det inte gick att konvertera .avi-videor till iPodformat i något av alla de hundratals program jag provade (kändes det som) och jag fick reda på att Nathalie också satt och var arg och irriterad. Då kändes det lite bättre. Delad glädje är dubbel glädje heter det ju, det verkar vara samma sak med ilska. I alla fall för mig.