Jag fick just ett obönhörligt sug efter digestivekex. Jag vet inte hur längesedan det var jag åt ett sådant, men inte var det igår i alla fall.

Varje fredag när jag var liten och kom hem från skolan hade jag och mamma en liten ritual där vi fikade ost och kex och drack o'boy samtidigt som jag läste min nykomna Kalle Anka-tidning och hon löste korsord i vilken tant-korsords-tidning det nu än var hon prenumererade på. Det var väldigt trevligt. Det var barndomsglatt. Digestive, Saltiner och såna fyrkantiga, tunna riktiga kex. Alltså idealet för ett kex, såna som låter *kex* när man tar en tugga av det. Med smör och ost, det var så det skulle vara, och gott var det.

Det brukar jag sakna ibland. Ganska ofta egentligen. Det händer så sällan att man äter ost och kex om man inte gör en ritual av det hela. Trots att det är så gott. Om du tycker om ost och kex så hör av dig! Vi kanske kan inleda en ritual.