Jag orkade inte heller duscha imorse. Jag sov så länge jag  bara kunde, men det var fortfarande halvmörkt ute när jag klev upp. När jag inte duschar ställer min hårgegga till ett slagfält på mitt huvud. Inte nog med att det ser förjävligt ut så börjar det klia i hårbottnen också. Klia klia klia så jag ser ut som ett lortigt, hårlössmittat dagisbarn där jag sitter och kliar. Ändå törs jag inte klia riktigt för jag är rädd att håret ska ramla av.

Ända sedan min frisör valde, valde att inte tunna ur min lugg sist jag klippte mig (Han tunnade ur resten och var på väg att ta luggen också men ångrade sig), får jag för mig att hårfästet drar sig längre bakåt varje dag som går. Jag vågar knappt känna på luggen, än mindre klia i den.

Dessutom har jag läst om de lössmedelresistenta hårlössen som intagit Sundsvall. Jag vet inte varför de är just här, men så stod det i tidningen. Kanske alla små blonda lortiga dagisbarn just i Sundsvall är godare än andra. Huvudlöss kallar de insekterna också. Huvudlöss får mig att tänka på ett naturprogram om gnuer jag såg när jag var liten. (Jag såg alltid på naturprogram i yngre dagar, så ofta det gick att zappa in på tvn.) Det handlade om en insekt som kryper in i gnuernas öron och infekterar sig på balansnerven. Det hela slutar med att gnun blir psykstörd och står och snurrar runt i cirklar, för den inte kan annat, tills den ramlar ihop och dör av stora tänder som hugger in på den från djur som väntat i höggräset på hovdjurets domedag.

Den bilden har fastnat på min näthinna sedan dess. Lite då och då ser jag framför mig hur en gnu står och snurrar runt runt. Tänk om jag skulle minnas hur man räknar bråk istället.