Jag äter sällan frukost på morgnarna för jag är aldrig hungrig. Blotta tanken av att äta något gör mig snarare smått illamående så jag brukar oftast ta med mig någon macka till första rasten på jobbet, alternativt bara ta en frukt. Imorse åt jag dock några hårdbrödmackor med leverpastej på, oförskämt gott. Sedan jobbade jag tre timmar, åkte hem och åt tre finska piroger och en varma koppen sparrissoppa. Sedan gick jag på stan med My (eller snarare stod hängandes över ett bord och pratade med Jonathan) i någon timme innan jag åt en korv, drack en festis och åt lite nötter. Sedan åkte jag hit för två timmar sedan och nu är jag hungrig igen.

Dagen har alltså spenderats till största del sittandes på en stol, i en bil eller hängandes över ett bord. Ändå är jag fruktansvärt trött i benen. Som att jag sprungit flera varv på elljusspåret och benen är så trötta att de skakar från knäna och nedåt när jag stöttar mig på dem.

När jag så fick ont i bröstet på två ställen kom jag tillsammans med Nathalie och Jonathan fram till att vi börjar bli gamla. Krämporna kommer. Kroppen strejkar. Ja jösses, med mitt aktiva leverne går jag väl snart med rullator.