schlageprofilerna.blogspot.com:

"hahaha
Well, spank my ass and call me Judy!
Det här var det absolut bästa första-repet jag sett sedan jag började åka runt med Melodifestivalen. Herregud!

"Det här är den absolut bästa låten som varit med i Melodifestivalen någonsin!" utbrister min kollega, och mannen till höger om mig muttrar bara herregud, herregud, herregud.

Jag ska försöka hålla mig lite mera sansad. Lite. Men jag kan väl börja med att säga att det här är hands down det första numret och den första låt i år som jag direkt får vinnarfeeling av och som jag känner "Det här bara måste vi skicka till Europa" inför.

Sarah Dawn Finer har en gigantisk musikalballad (och med det menar jag bara positiva saker - tänk den stora balladen i Wicked etc) som börjar lågmält med piano och metronom och som sen bara bygger på och bygger på (bland annat med vitklädd livekör (inga inspelade röster här) med körfavoriterna Britta, Dea och Jessica) och bygger på till det plötsligt dyker upp ett sjukt vackert stick då hon - och håll i er nu - plötsligt lyfter från marken och skjuts upp i luften med hjälp av värsta rakethissen.

Det ser sjukt snyggt ut.
Det låter fantastiskt.
Och ni bara måste älska det här lika mycket som vi.
Snälla!
Skicka det här till Europa. "