Nathalie sitter bredvid och pratade om Uranusvägen med en kund och det fick mig att tänka på den kommunala skolan. Inte direkt men på tankens omvägar hamnade jag där.

Uranus fick mig att tänka på en gammal astronomifilm på fysiken i högstadiet som var så gammal att allt var tecknat. Man visade en satellit som for framåt ett hopp i taget och lämnade streckade linjer bakom sig. Vid varje hopp lät det Pop.... pop.... pop och det tog någon minut innan satelliten hade farit över hela skärmen (på cirka 22 tum). Medan den for framåt var berättaren tyst. Man skulle bara titta och förundras. Berättaren kallade även planeten Ur-Anus och kallade den nyupptäckt. Neptunus var inte ens med på filmen, det kanske säger något om från vilket årtionde filmen var.

Jag tänkte vidare på den kommunala skolans förträffliga standard. När vår svenskalärare skulle använda overhead-apparaten kunde hon inte bara lägga ett papper på glaset, utan var tvungen att skjuta runt det så texten som för tillfället skulle läsas hamnade i mitten, annars syntes det inte för allt damm som skuggade i kanterna. På SO:n fick man alltid ha lite överseende med kartan när man skulle lära sig om östra europa och mellanöstern. Fröken fick peka ut ungefär var landsgränserna går idag, för på kartan stod det bara YUGOSLAVIEN och SOVJETUNIONEN över områdena.

I mattesalarna hängde de gröna persinennerna på sniskan och gav ett så där halvbra mörker när man skulle se på film. Men mörkläggningsgardinerna vågade man inte dra ner för på listerna stod det små klistermärken "Kan orsaka cancer" och de luktade mystiskt. I fysikförrådet kunde man, om man grävde långt in i skåpen, hitta radioaktiva stavar som förbjöds i undervisningen någon gång på 70-talet.

Ja, det är ganska fantastiskt att tänka tillbaka på sin högstadietid. Tilläggas ska kanske att jag inte gick på skolan under vare sig hitlers eller någon tsars tid, utan det var de tre åren som följde millenieskiftet. Skulle jag våga mig på en kvalificerad gissning, så ligger nog både de radioaktiva stavarna och overheadapparaten kvar än idag. Och Ur-Anusfilmen används säkert flitigt. Om inte VHS:en sagt godnatt för sig.