Nu har dessutom min dator sagt godnatt för sig. Med ett sprak, några gnistor, lite rökeffekter, en doft av bränt och genom att släcka ner hela lägenheten gjorde den sorti. Eländes elände är vad det är. Särskilt som jag har ungefär 7 år av foton, texter, låtar och annan data på den. Men förhoppningsvis går det att rädda. Förhoppningsvis går hela datorn att rädda. Kosta vad det kosta vill. Som om jag inte hade nog med utgifter just nu. Hej ny soffa, hej ny TV, hej nya mattor, hej Moskva, hej London, hej Stockholm. Att hälsa på en ny dator är inget jag vill göra. Jag lovar, datorn, om du börjar fungera igen ska jag inte svära åt dig mer. Jag ska ta hand om dig och mata dig och vara snäll med dig. Snälla, snälla!

Det är en himla tur att jag har den här gamla (g a m l a) iBooken som min livlina. Annars hade jag nog kreverat för länge sedan. Fungerar gör den felfritt och har alltid gjort (det är ju en Mac), men den har ett antal för många år på nacken för att riktigt hinna med i dagens höga tempo, och för det riktigt high-tec-operativsystemet jag har installerat på den (som redan är av förgången modell). Jag ska dock inte tala illa om den på något vis, för nu är den min lilla bebis. (Men egentligen är fläkten i den på något vis bränd så den luktar "tacosvett" som min mor kallar det, när den blåser igång fläkten.) Nåväl, nu är den min älskling som är bäst i världen.

Nu ska jag göra mig en macka och sedan sova. Godnatt!