Idag sitter jag och jobbar i ett rum där jag aldrig brukar sitta. Det är ljust, det finns fönster, det är varmt och det är tyst och lugnt. Jag känner mig nästan lite busig. Som när man satt i snödrivan och tittade på de andra som åkte skridskor på skolgympan, för att man hade med sig en lapp från mamma om att man var sjuk men ändå inte jättesjuk, så det kändes som att man lurades lite men slapp undan något  hemskt och hela dagen blev speciell och lite spännande.

Om jag fortfarande känner spänningen efter nästan 10h arbete ska jag nog ta och rensa ur min garderob när jag kommer hem. Rensa ur de 75% av kläderna som jag inte längre använder. Det som kan räknas till traskläder att ha när jag ska springa (vilket var 2 år sedan sist), det som kan räknas till myskläder att ha när jag ligger sjuk (vilket jag nästan aldrig är), det som man älskade för två år sedan, men inte har haft sedan dess men kanske kanske kommer att ta på sig någon fler gång för den äär (var) ju så fin. Och sedan det som bara verkligen är skit.

Jag satsar 9 mot 1 att det inte blir av.