...hmm. För mig låter det som istid eller atomvinternatt. Som att nu kommer mörkret, kylan, snön, depressionen och stannar i ett mannaminne. Tills man inte längre kommer ihåg hur solen värmer eller hur en gräsmatta känns att gå på. Sedan när våren kommer är det glory hallelujah! men fram till dess är ute ingenstans man vill vara.

Lagom till jul kommer jag kanske uppskatta mörkret och snön. Julen tycker jag om. Höstmys är trevligt men jag tycker inte ensammys riktigt räknas.