Imorse när jag skulle hämta min cykel på innergården möttes jag av en stor kranbil backandes ut genom tunneln i huset. Egentligen vet jag väl inte vad som är fram och bak på en stor kran men korgen där föraren (?) stod var i bakre änden i förhållande till hållet den åkte.

Nu om 10 minuter måste jag gå till Coop på min kvartsrast för att köpa mig lunch och lite andra förnödenheter. Mitt kylskåp står i princip tomt där hemma. Hade inte stegräknartävlingen varit igång på jobbet, hade jag tyckt att det var stressigt och jobbigt. Nu är det visserligen fortfarande lite stressigt men så länge jag vet att jag samlar in steg så känns det som att jag tjänar något på att gå. Nu ska jag bege mig!