Jag sitter här och tycker att tiden drar sig fram långsammare än en pensionerad sengångare. Känner hur hjärnaktiviteten avtar allt mer och hur allt segt flyter som kola. Då hör jag avlägset, från andra sidan skärmen en arbetskamrat utstöta: "Fy fan vad långsamt det går nu."

Då börjar kugghjulen i hjärnan öka farten igen och det känns lite som en uppenbarelse att inte bara jag tycker att tiden går långsammare än på länge. Kanske gjorde den det på riktigt men ville bara inte erkänna det. Inte förrän den blev skraj när min arbetskamrat avslöjade det hela. Så måste det vara.