Nu har jag fått min cocillana och glad är jag verkligen för det. Den får mig dock att känna mig lite febrig och... numb. Avtrubbad? Bedövad? Men den får mig i alla fall att hosta mer sällan... och det börjar hjälpa att få bort irritationen i halsen när jag hostar.

Igår kväll trodde jag dock att jag höll på att dö på toagolvet. Jag hostade och hostade men kunde inte andas in för det tog tvärstopp av något som kändes som slem och skorrade i halsen. Inget kom dock upp när jag hostade så det tog aldrig slut för att hosta hjälpte inte. När jag sedan lade mig i sängen kändes allt extra mjukt, lent och skönt. Då tänkte jag den sista stunden väl var kommen.

"Man reagerar olika på morfinet" sade kvinnan på apoteket när jag hämtade ut det. Typiskt att jag inte reagerar som sist då när jag blev pigg och satt uppe hela natten och skrev den bästa uppsats jag skrivit i skolan. Om datorsimuleringsteorin i filosofi. Istället får jag nu känna mig bakis.

Ja ja. Så länge hostan försvinner är jag nöjd.