En kvart för tidigt kom jag hit idag, till min sista dag på jobbet. Jag skyndade mig att ta en plats vid ett fönster innan det skulle bli upptaget (Det finns fyra fönsterplatser här på jobbet av ca 200 expeditionsplatser totalt). Vevade upp persiennen och öppnade fönstret för att få in lite solljus, grönska och utomhusljud från den fina innergården utanför.

Det här är så absurt att jag nog inte kommer förstå det förrän efter några veckor när jag inte behövt gå hit på länge. Jag sitter och funderar på saker som; Ska jag lämna in min nyckel?, Kommer jag verkligen vara ledig kvällar och helger?, Kommer jag inte behöva prata med 200-300 människor om dagen?. Allt känns lite smått overkligt.

Imorgon när min sista statistik räknats, ska jag lägga ihop det totala antal samtal jag tagit här på bygget. Det känns som en bedrift. Jag hoppas att jag inte kommer behöva ta ett enda till efter idag.