Hujedamig, det börjar kännas riktigt overkligt det här. Jag insåg igår att jag kommer börja ha normala veckor igen... och vara ledig kvällar och helger. Det känns lika konstigt som att jag inte kommer säga samma saker 200ggr om dagen.

Idag har jag ett delat pass. Lite jobbigt men också lite skönt då jag inte hinner krevera lika mycket innan jag få gå härifrån ett tag/gå hem.

Nu är klockan 11:18. De där siffrorna förföljer mig.