Sitter här vid datorn pa hotellet i Wien efter en vecka ute pa luff. Det ösregnar ute, men vi hann in precis innan det började falla, medan det fortfarande var riktigt varmt och kvavt i luften.

Nu har vi avverkat Berlin, Prag och Bratislava. Nu väntar tva dagar i Wien. Imorgon planerar vi att besöka nagra muséer och kända byggnader, sedan far vi se vad resten av dagen bjuder pa. Nagon öl pa kvällen troligtvis.

Vi uppdaterar ofta pa tufftuffluff.blogg.se och imorgon kommer det nog upp bilder för här star datorerna öppna pa golvet med usb-uttaget fullt tillgängligt. Nu bär det av upp till rummet för att sova lite innan det är dags för hotellfrukost (för första gangen pa resan (underbart)), sedan pa aventyr ut i staden.

Har hört att det regnar och är daligt vader hemma, det är översvämningar i Tyskland. Hoppas vi slipper ovädret.
Pa aterhorande och -skrivande pa luffbloggen!

Tchüss!

Nu är jag på mitt första solostopp på resan. Sitter i Stockholm och ska snart bege mig ut på tur. Ryggsäcken blev tyngre än den verkade när jag packade den, men den fick plats på hyllan ovanför huvudet på tåget och jag orkade lyfta upp den dit utan problem, två bra betyg.

Nu har jag spenderat hela dagen till att packa min ryggsäck. Hela dagen från 12.00-22.30. Jag vet egentligen inte vad det är som tagit sådan tid, jag har skrivit en lista, lagt fram grejer, lagt tillbaka grejer, valt skor, valt småväskor, packat ner och packat upp och nu sitter jag här och har ändå en skjorta på sängen som jag inte har bestämt mig för om den ska ned i väskan eller tillbaka i garderoben.

Det är verkligen inte lätt att packa för en månads resa och sannerligen inte för en månads resa man ska bära på ryggen. Jag ska snart provbära lite på ryggsäcken för att känna om jag kommer bli starkare eller krokigare kommande månad. Nu är det bara necessären som saknas i packningen, och den där skjortan då. Annars är mitt liv för en månad framåt nedpackat i en ryggsäck i mitt sovrum. Konstig känsla.

Jag ber om ursäkt för mitt ringa bloggande den senaste tiden. Jag har helt enkelt haft huvudet på helt andra ställen, jag jobbar mån, tis, ons och fre den här veckan, idag är det studentfirande, på fredag kväll åker jag till Stockholm och på måndag åker vi vidare till Malmö för att bege oss ut ur landet med första stopp i Berlin. Så det är med andra ord fullt upp i min skalle mest  hela tiden.

Idag började jag 05.45, i natt tittade jag på klockan sista gången 01.20. Jag slutar 12.30, då ska jag hem, hitta något att ta på mig, göra mig klar och sedan iväg på Skvaderns studentfirande till 14.30 och på Alejandras mottagning 17.00. Roligt, så roligt men ack så trött. Undrar hur många studenter som känner likadant.

När vi åker iväg på måndag runt på kontinenten är planen att gemensamt författa en blogg så att alla oroliga nära och kära här hemma kan hålla en något så när koll på att vi lever. Det återstår att se hur ofta vi har tillgång till internet och hur ofta vi orkar blogga efter att ha burit runt på ryggsäckar, men tanken är god och det är den som räknas (hur opassande det än är i detta fallet). Återkommer med adressen till den senare när den är påkommen. Är det någon som har förslag så är det välkommet.

Nu sitter jag och tröttsvamlar och ska sluta skriva. Godmorgon på er!

Klockan 04.40 klev jag upp för att hinna åka med första bussen för dagen till jobbet. Jag tror aldrig jag varit ute i stan den tiden på morgonen. Jag gick förbi big boy och universitetet men såg varken en bil eller en människa och hörde inte ens trafik någonstans ifrån. Däremot höll alla fåglar låda och gav känslan av att jag hamnat i en tom spökstad. Jag möter inte en bil eller människa på hela vägen till jobbet och inne på bygget är det helt tomt. Som tur är vet man att världen inte gått under när man sätter på sig hörlurarna och det ringer som vanligt.

Nu är det redan juni, kanske dags att jag slänger in ett nytt inlägg.

Resan till Belgrad var verkligen toppen. Den började med några smärre missöden med väskor som inte anlände vare sig med oss eller i tid med eftersändningen. En annan miss av mig var att ta på mig flip-flops för första gången sedan förra sommaren när vi beslöt oss för att vandra in till stan för att hitta närmaste och snabbaste vägen. Vi blev alla ganska snabbt övertygade om att vi skulle komma att åka taxi varje dag istället för att till fots vandra i 45 minuter in till centrum och 45 minuter tillbaka till residensområdet där vi bodde. Efter den missen gick jag sedan med fötterna ihopplåstrade med compeed hela veckan.

Lägenheten där vi bodde var väldigt fin men saknade riktig matsalsmöbel, så vid varje måltid fick vi sitta ute på den vita terassen i lä och söderläge med flera grader över 30 nästan varje dag. Knappt uthärdligt efter diverse drycker, resorb och troligen för lite av all övrigt näringsintag.

Vi var sammanlagt på sex evenemang i Beogradska Arena, sändningar och repetitioner inräknade. Samtliga väldigt trevliga på parketten med jättebra platser fixade av klubben, några av kvällarna serverades öl och vin men efter en incident med en näckande man i arenan plockades dryckerna bort för att undvika fler missöden.
De allra flesta repen var väldigt väl genomförda utan några missar eller fadäser, likaså gällde Charlotte. Vad gäller hennes placering var förvåningen, kanske inte lika stor som i Sverige eftersom alla på plats vet att det kan sluta hur som helst, men ändå väldigt stor eftersom hon verkade vara den största favoriten bland alla fans på plats. Inte bara många svenskar gick runt med en vajande svensk flagga, minst lika många serber, britter, kroater och andra frågade efter svenska flaggor, mössor och allt vad som kunde tänkas gå att få tag på.

I övrigt var Belgrad en trevlig stad. Höga byggnader i glas blandat med sönderbombade betongruiner, en högbevakad amerikansk ambassad och bilar överallt var det som satte störst prägel på minnesbilden. Som jag skrev i tidigare inlägg finns ofantligt många bilder upplagda på facebook för den intresserade, av alla människor som var med på evenemang, efterfester, båtturer, restaurangbesök och stadsvandringar. Ni vet ju vad jag heter för att hitta rätt.

Dovidjenja!