Fansiten esctoday.com håller en poll bland sina medlemmar om vilken låt som är den största favoriten bland årets alla bidrag i semi 1, semi 2 samt av alla 43 länder. Hittills har dryga 2000 personer röstat och så här på releasedagen av Charlottes nya album kan det här vara roligt för henne att se:

life.ru
Ukraina säger: Hej vi vill också vara Charlotte Perrelli.
Det är tur att de gör det så mycket sämre hur mycket klänningen än må kosta.

Storbritannien röstade fram sin representat till Belgrad för några dagar sedan, jag har inte hört den eftersom jag inte lyssnar på låtarna förrän de presenteras i SVTs genomgång veckorna innan Eurovision. Dock har jag hör en annan låt som var med i tävlingen och som verkligen fastnade på trumhinnan. Jag hade verkligen velat se den här på scenen i arenan i maj.

Michelle Gayle - Woo

För att ge en liten hum om vad som brukar gå bra i Eurovision har jag hastigt sammanställt en liten lista över vilken artistformation som varit mest populär genom tiderna. Jag vet att summan av antalen diffar på en handfull år, men jag orkade inte räkna om och det skulle ändå inte göra någon avgörande skillnad i resultatet.

Följande många gånger har alltså dessa formationer vunnit genom tiderna;
Solosjungande kvinna: 32ggr
Solosjungande man: 6ggr
Grupp: 9ggr
Duett: 5ggr

Det är med andra ord nästan faktamässigt ett misslyckande att skicka tex. Martin Stenmarck eller The Ark.

I onsdags valde grekerna sitt bidrag att skicka till Belgrad i maj. Självklart så slog det lika fel som Melodifestivalen gjort hela året i jämförelse med mitt tycke;
1. Kalomoira - Secret Combination
2. Kostas Martakis - Always and Forever
3. Chryspa - A Chance To Love

Själv hade jag nog röstat;
1. Martakis
2. Chryspa
3. Kalomoira

Det negativa med att tävlingen hålls i en gammal sovjetstat är att man ofrivilligt måste dras med 20-80 år bakåt i tiden. Årets scen och tema har presenterats. Hej rysk konstruktivism.

Jag vet inte hur många av er som läser min blogg nu mer som är intresserade av detta men ett litet inlägg skadar inte. För ett år sedan, när det spekulerades vilka artister som skulle/borde ställa upp för Grekland i ESC 07, tyckte och tänkte jag att Chryspa var en mycket bra kandidat. Tveksamt.. hon skulle inte riktigt passa, Hon skulle inte vara intresserad av att ställa upp i tävlingen, hette det då.

Idag presenterades de tre kandidaterna som tävlar om bidragsplatsen från Grekland: esctoday.com
1-0 till Johan. Kalomoira var också lite roligt och kanske lite mer väntat.

Mitt resultat utan att ha hört låtarna:
1. Chryspa (Låten i länken är lätt en av årets bästa grekiska låtar.)
2. Martakis
3. Kalomoira

Med våra liv nedpackade i två stora resväskor, möttes vi i Stockholm för att påbörja vår resa över det stora blå. Vi möttes i hamnen av Mariella med öppet bogvisir, som vi bad till honom där ovan att ingen skulle glömma stänga. Väl installerade i vår hytt på uppskattningsvis 4 kvadratmeter och glada i hågen av att resan äntligen börjat (och en rabattkupong på Blueberry Mosca i hytten) ringde vi informationen ang. en fråga om åldersgränser som hade något med taxfree att göra, fick svaret aderton år, och gav oss av för att inhandla veckans vätskeersättning. Kvällen bjöd på en god middag samt en Blueberry Mosca i sällskapet av en vacker, sjungande ryska som lätt kunde förväxlas med Evridiki själv, i en äkta finlandsfärjastämning. Mycket trevlig resa.

Med fast mark åter under fötterna, skulle det bära av från hamnen in mot Helsingfors centrum. Vår skjuts, Helsingfors version av en "Tram" (Jämfört med Athens motsvarighet, ungefär som att väga häst o vagn och en bil mot varandra)(sedemera döpt till larven) var flertalet minuter försenad. Tur att hållplatsen hade en så fin karta med roliga namn att skratta åt. När vi tagit oss in till stan och via omvägar till vårt hotell möttes vi av det vackraste hotellrum jag någonsin bott i. Omena Hotell, äppelhotellet, gjorde verkligen min dag.

De första dagarna såg vi oss runt i staden, sonderade shoppingen och njöt av eurovisionsandan den kalla staden lyckats skrapa fram. Med banderoller, flaggor, videomonitorer på gatorna, eurovisions-tvkanal och lordi i alla former från kollegieblock till läskedrycker, verkade staden gladare än dess invånare att tävlingen äntligen nåt Finland. (Nordbor går verkligen av för hackor). Folket till trots strövade vi glada och förväntansfulla runt bland små färgklickar av fans från europas alla länder och hade trevligt.

När melodifestivalklubben anlänt på onsdagen och därmed vännen Niklas, slöt vi upp för veckans första riktiga festkväll på eurovisionens officiella uteställe, Euroclub. Äntligen lite drag och musik i rätt tongångar, även om Hanna Pakarinen ändrade forumet lite med en rockkonsert. Trots den inte så helfestliga stämningen var det kul att äntligen få träffa gamla eurovisionsvänner och känna den internationella gemenskapen tävlingen skapar. (Att bli kallad Bambi, gjorde nog Fredriks kväll).

Semifinaldagen togs i sakta mak fram till förberedelserna inför kvällen, som såklart fick stressas ihop. Bland män i kostym och kvinnor iklädda soffor åkte vi till arenan smått fundersamma om vi någonstans gått fel och var på väg till en trist teaterföreställning. Våra tvivel skingrades dock av en eurovisionssmyckad arena och fans med flaggor, kostymer och glada sinnen. Kvinnor utklädda med boor, män utklädda till kvinnor med boor och studenter utklädda till flygpersonal lättade upp stämningen bland den "festliga" finska medelåldern. Väl i arenan kom stämningen aldrig igång med gapande hål i publikhavet. Att folk började gå efter fyra låtar gjorde inget bättre. Med många svordomar och förbannelser kastade över Finland, och utan Evridiki i final åkte vi hem till hotellet.

Nästkommande dag blev det dags att byta hotell. Med våra liv återigen nerpackade i resväskor begav vi oss tvärs över stan för att komma till Accome Parliament. När vi kommer in i området kring det nya hotellet inser vi att vi just upptäckt den riktiga delen av Helsingfors. Plötsligt förstår vi varför man så mången gång fått höra att Helsingfors är en så vacker stad. Hotellet sedan, fick oss nästan att vilja bosätta oss i Helsingfors. Åtminstone i en sådan lägenhet. En stor 1½ rummare med kök, öppen spis och burspråk var nu vårt nästa hem.

Kvällen tillbringades på ett mycket festligare Euroclub med mer folk och mer stämning. Jag menar, hur kan man inte vara glad när man får frågan: "Are you greek?". Vi träffade äntligen Niklas omtalade rumskompisar Åsa och Kicki, som blev chockade då de trodde Niklas hittat på oss. "Han visade ett kort han tagit på er och killen i Scooch, men vi trodde han drev med oss. Vi trodde ni var med i bandet, mycket snyggare än han i mitten!". Efter mycket velande och komplimanger av ryssar, följde vi med våra österrikiska vänner på efterfest. En riktigt usel sådan. Det enda roliga var ytterligare komplimanger, den här gången av spanjorer. "You are very macho, it means a handsome man with great personality". Vad säger man om en sådan kväll? Mer än att spanjoren måste varit psykolog för att uppfatta våra personligheter på blott en halvtimme.

På den stora dagen. Lördagen. Finaldagen. Kommer Peter och Ida över sundet för att delta i festligheterna. Det äts och dricks gott, piffas och laddas. Plötsligt är toapapperet slut. Idas undergång. "Skämtar du med mig?! Seriöst jag skiter ner mig!" Till slut meddelar hon att hon kommit på en lösning till problemet. Från toaletten hörs: "Asså, hur många pads kan man slösa?"
När alla är klara och Carolas ärmar fått nytt liv, sluter vi upp med Niklas, Kicki och Åsa och beger oss mot finalen. Äntligen riktigt fest- och eurovisionstämning! På tåget prisas återigen de svenska killarna med Evighetsärmar "Du Åsa, jag har spanat in de två grekiska gudarna där borta vid fönstret.." Kan man få en finare komplimang?
Äntligen är det festivalstämning i arenan! Publiken jublar, flaggar och sjunger. Glädjen är så stor att tom Irlands usla sånginsats bejublas. Allt som saknas är Evridiki. Utan någon absolut favorit att heja på, önskar vi oss ett varmt land som vinnare för en riktigt feststämning ala medelhavet i maj nästa år. Som alla spått står till sist slutstriden mellan Serbiens Molitva, Ukrainas Dancing Lasha Tombai och Rysslands Song #1. Vi vet ju alla hur det sedan gick och min personliga åsikt är att årets bästa låt faktiskt vann. Mycket glädje med Maria Serifovic och med Serbien som vinner första gången de någonsin är med. Belgrad 2008!
Hur glada och festsugna vi än var, blev glädjedödaren återigen Euroclub och den finska tristessen. Att stänga alla klubbar inklusive officiella efterfesten klockan 03.30 är skandalöst uselt, korkat och hatvärdigt. Tacka vet jag de trogna fansen som ignorerar de tända lamporna, den tystnade musiken och festar en timme till på byggnades trappor.

På söndagen gav vi oss ut på en sista tur runt Helsingfors. Sightseeing, fika och möte med vänner slutade med en spelomgång av det nyinköpta spelet Eurovision Song Contest - The Boardgame. Fullkomligt meningslöst spel. T.o.m för ett inbitet fan. Men vi hade iallafall en trevlig sista dag.

Trots en bra tidsplan blev vi klara med all packning och städning 20 minuter efter utcheckning. Som tur var verkade receptionisten inte helt med på noterna och gav inte ens en kommentar. Vi köpte sedan vår sista svindyra fika på ett cafe i centrala stan, inandades de sista vibbarna av eurovisionstämning i den kalla finska luften och gav oss sedan av till MS Mariella och vår färd tillbaka över det blå sundet.

Tack Helsingfors, Tack tävlingen, Tack alla underbara gamla och nya bekantskaper och Tack min macho medresenär för en, på det stora hela, underbar vecka! Nu ska jag leva på en vacker cypriot som sjunger på franska, en silverinlindad ukrainska med en stjärna på huvudet, en maltes i starka vindar och en gällsjungande, trummande bulgar en tid framöver. Sedan börjar laddningen inför Belgrad 2008!

Moi!

Äntligen har känslan infunnit sig! Äntligen.

Imorgon bär det av. 10.11 går tåget. 16.45 går båten.
Väskan är halvt färdigpackad och iPoden är laddad.

Jag ska försöka att hålla mig åtminstone lite up-to-date här i bloggen från den finschka hovudstaden. Om inte annat gör jag det strax efter kl:10.00 torsdag den 10:e i P4 Västernorrland.

Jag har hittills inte någon utvald favorit som jag kommer heja helhjärtat på i veckan, men till mina favoriter i dagsläget hör iallafall Serbien, Cypern, Island, FYR Makedonien, Ryssland, Norge, Turkiet och Malta kan vi dra till med.. helt utan inbördes ordning och utan att jag för den skull vill att någon av dem ska vinna. Än är det mycket som kan hända.

Helt utan förklaring får detta mig att tänka på Süper Star.

Nu ska jag återgå till packningen och resten av förberedelserna. Jag vill önska alla en trevlig och glad vecka, det är iallafall vad jag ska ha!

På återhörande från Europas, för veckan, huvudstad.
Hyvää Iltaa!

Äntligen har det dragit igång på riktigt i Helsingfors!
De första repetitionerna har gått av stapeln under veckan, och hittills har allt flytit på bra. Här är några bilder från Hartwall areena, samt videoklipp från några av repetitionerna.

tilläggas skall att scenen verkligen är lyckad.

Bulgarien


Israel


Cypern


Moldavien (observera scenshowen)


Serbien


Vitryssland


Danmark

Jag hade tänkt sluta med mina inlägg om enskilda bidrag, då jag inte orkar skriva om 38stycken, men jag måste bara slänga in ett om mitt favoritland i den här tävlingen.

Turkiet har alltid varit det land som, genom tiderna, spelat mest på sin egna kultur och levererat de mest speciella bidragen i typisk turkisk musikstil. De senaste åren har de dock skruvat en aning på sig och insett den fördel de har av att vara ett musikaliskt framstående land, genom att blanda sin etniska musik med sina mest populära artister inom den internationella musiken. Det började med Sertab 2003, sedan Athena, ett kliv tillbaka till etnon med Gülseren, sedan framåt igen med Sibel och nu är det alltså Kenan Dogulus tur.

Kenan är en av turkiets allra mest populära sångare för tillfället.. inte så konstigt då hans genre är stadigt på tapeten över hela världen i och med en viss mr. Timberlakes platta Futuresex/Lovesounds. De allra flesta skulle kalla Kenan för turkiets JT, och det med all rätt. Sedan början av 1990-talet har han släppt flera framgångsrika album, däribland hans senaste; Festival.

Kenans bidrag heter 'Shake it up, sekerim' och är en riktig pop-partylåt med några turkiska toner och moves. Enligt mig en riktig hit.. återstår att se hur den mottas. Låten är bra producerad, han är en duktig artist och jag tror vi kan förvänta oss en stilfylld show den 10e maj.. och förhoppningsvis också den 12e.

För att åter komma in på det spår som denna blogg verkar följa mest, så är det nu bara två helger kvar innan Eurovision Song Contest 2007 går av stapeln i Helsingfors, även om ingen riktigt verkar ha uppfattat det eller fått in den rätta känslan.

Två inför-program av fyra har avverkats och därmed två tredjedelar av semifinalens starfält. 28 bidrag tävlar om 10 platser till finalen där de får fightas med de 15 direktkvalificerade bidragen. Tack vare kvinnan i guld iklädd himmelsblått slipper Sverige i år kvala, vilket gör att många svenskar inte uppmärksammar semifinalen lika mycket som den stora lördagskvällen. Dock skulle jag rekommendera att lägga nästan lika stor vikt vid torsdagens spektakel, eftersom det där deltar 18 länder som inte kommer uppträda i finalen.. och vi vet ju alla att det inte alltid är de rätta låtarna som går vidare. (Eller vinner)

Huruvida det är fördelaktigt att vara direktkvalificerad till finalen är svårt att avgöra. Lite smickrande och stolt givetvis, men inte nödvändigtvis förbättrande av vinstchanserna. De tre år semifinalen funnits till har samtliga vinnare gått från semifinal till segerpall. Personligen tror jag dock det hade med låtarna (läs bidragen) att göra och inte med det faktum att de får uppträda två ggr.

I år gäller det att sänka standarden och förväntningarna inför vecka 19. Ligger man på samma nivå som Guldåret kommer 2007 att kännas som en keno-dragning i jämförelse (Såvida inte finnarna lyckas dra ihop ett sjuhelsikes spektakel)(För vilket det är ungefär lika stor chans som att Portugal skulle göra en Finland)

För att avrunda min lilla två-veckor-innan-dopparedan-betraktelse, vill jag rekommendera några tillfällen att ge extra uppmärksamhet på torsdagen den 10e maj; Serbien, FYR Makedonien, Cypern och Norge.