Ifjol när jag åkte till Belgrad i maj månad, bestämde vi oss första dagen för att gå in till centrum från huset vi hyrde för att se oss omkring och för att det inte verkade vara så långt. Jag tog på mig mina flip-flops för det var väldigt varmt. För första gången det året, det var fortfarande vinter hemma.

När vi kommit halvvägs märkte vi att det faktiskt var väldigt långt in till centrum. Särskilt eftersom vi inte hade någon aning om hur vi skulle gå utan bara vandrade på känsla. När vi till sist kom fram hade jag skavsår på varenda tå och både uppe på och under fötterna. Resten av sommaren gick jag med Compeed påklistrat under fötterna.

I söndags cyklade jag upp till Sidsjön och låg på en brygga hela dagen. Jag tog flip-flops trots att det är en bit bort, eftersom jag skulle cykla och det var över 30 grader varmt. På hemvägen gick jag med Nattis som inte hade cykel och dum som jag var cyklade jag inte långsamt bredvid utan jag gick hela vägen. Jag har Compeed hemma men jag tänkte låta mig själv lida lite så jag lär mig någon gång. Dumt barn får lida pin.

Idag blev jag på nytt uppringd av Muhammed som jag bloggat om tidigare. Tydligen har jag tagit bort numret för det stod ett okänt nummer igen på displayen och när jag svarade säger någon på andra sidan:

- Det är Muhammed! Resultatet för siffrorna!

Uppenbarligen har Muhammed upptäckt att han slår fel nummer sedan sist, för nu verkar han inte bry sig om att ringa upp igen. Det mest förfärande med det hela är att jag skrev det tidigare blogginlägget om honom för två år sedan! Apropå tid som går äckligt fort.

Helt plötsligt i ett samtal ploppar en gammal Sertablåt upp i min hjärna. Jag har nog inte tänk på den på flera år och inte lyssnat på den på ännu längre tid. Jag antar att jag måste ha läst något liknanade ord eller hört någon liknande trudelutt i bakgrunden som ringde en klocka och började spela upp Yanarım i skallen.

Är det inte lite fascinerande hur hjärnan fungerar? Eller så fick den kanske bara något frispel och började spela upp något gammalt för sig själv. Det vore ju inte det enda knasiga min hjärna skulle ha för sig.

P.S. Det var sex år sedan Sertab vann. Det börjar bli skrämmande länge.

Jag sitter på jobbet och roar mig med att läsa om viner på Systembolagets hemsida. Jag går igenom roséviner nu och försöker förstå alla konstiga smaker och lukter som man tydligen behöver vara expert för att förstå.

Vad sägs om La Combe D'Or med en diskret doft, något utvecklad, röda bär, örter och en liten angenäm jordton. Den har en torr, aningen kärv smak med en angenäm bitterhet och liten jordton?

Jag undrar om det finns viner som har icke angenäm bitterhet, påtagligt kärv smak och massiv jordton?

Imorgon klockan 06.12 (!) sätter jag mig på tåget mot Arlanda för att ta flyget över till Förenade Kungadömerna och London! Därför har jag hängt på låset hos både banken och Forex nu på morgonen innan jobbet. Efter att jag slutat klockan 18 ska jag försöka hinna äta, packa och städa lite innan jag måste lägga mig tidigt för att ta mig upp imorgon. Men jag klagar inte, jag skulle åka även utan packning om det kom till det. Jag är bara svensk och lite bekväm av mig.

Nu hoppas jag bara på att det här arbetsdagen ska gå snabbt i väntan på något roligt och inte tvärtom.

Jag hade nyss rast och satte mig på en parkbänk i gräset utanför jobbet. Jag plockade årets första maskros, ritade lite med den på armen och sprätte iväg den i ren nostalgi. Sedan kom jag på hur man alltid gjorde med maskrosstjälkarna när man var liten, när man delade på dem och lade dem i vatten, så nu har jag en pappmugg med ihopkrullade maskrosstjälkar här på bordet. Jag har tagit ur ett krull och lagt det på bordet för att se om det rätar ut sig igen när det torkar som jag har för mig.

Efter att jag plockat maskrosen så nickade jag till flera gånger på bänken. Tur att det bara är en gräsplätt med några träd och inte en parkigare park med människor i. Det hade varit lite alkisvarning. Jag kände hur bänken bönade och bad att jag skulle lägga mig ner och bara vila lite men då hade jag garanterat somnat. Pinsamt att förklara varför jag var sen tillbaka till jobbet med att jag somnat på en parkbänk.