Får man inte liite ångest när man är framme med bilen dit man ska och slår av radion precis när den man lyssnar på säger Det är den årstiden då jag alltid blir sugen på att... Jag brukar få en tvångstanke att jag måste höra det sista och snabbt slå på bilen igen, men då har jag redan tappat flera sekunder och oftast hela meningen.

Ibland blir jag också sittandes i några sekunder i min tvångstanke med nyckeln urdragen och kämpar i min hjärna för ett beslut om jag måste trycka in och vrida om nyckeln igen för att höra hela meningen eller om jag kan släppa det.

Imorse kunde jag släppa det. Beslöt jag mig för i alla fall, men nu sitter jag ju här och tänker på det. Fast inte så mycket, jag har inte ångest bara reflekterande tankar över fenomenet. Nu låter jag väl som ett mongo med tvångstankar. Så illa är det inte, det är mer bara tankar som slår mig när jag vrider av radion mitt i en mening.

Klockan 08 imorse klev jag upp för att jag och Lotta skulle åka och plocka kantareller. Vi åkte långt och vandrade in i björnskogen med våra korgar som skulle fyllas med fin svamp. Vi hittade ganska mycket, självklart kom vi till det riktiga guldstället precis innan vi var tvugna att åka tillbaka men i lite drygt 3h gick vi runt med böjda ryggar och hann ha tre låtar på hjärnan; Ekorrn satt i granen, Disturbia och Im an alien. Lotta hann ramla ner i två dödshål, varav hon tappade ut korgen med svamp när hon klev ner i ena. Jag hann ramla ner i ett. Eller jag gick snarare helt rofyllt när jag plötsligt klev ned i ett osynligt hål och blev en halvmeter kortare. Jag flög upp snabbare än Lotta hann missta flygande malar för flygande valar.

När jag kommer hem ska jag ladda upp några fina bilder från vår svampexkursion.

Jag vet att jag är någon vecka efter, men det här var väldigt roligt. Tyckte jag.
magstar.blogg.se

Lördagar och söndagar är dåliga bloggdagar. Knappt några läser och jag har inget att skriva. Förutom när jag jobbar på helgerna. Ibland. Idag jobbar jag men har ändå inte så mycket att skriva om, jag är mest bara trött. Att kliva upp tidigt på morgonen är verkligen inte min grej, jag lyckas aldrig sova tillräckligt mycket. Om jag kunde förmå mig att gå till sängs i tid på kvällen skulle jag tycka morgnarna vore väldigt trevliga. Man får ut så mycket mer dag, och så mycket mer av dagen. Jag känner mig alltid lika duktig när jag kliver upp tidigt och har sovit bra många timmar på natten. Fast det händer väl bara si så där någon gång i månaden. Ibland. 

Jag borde arbeta på det. Men det får väl bli när jag blir pensionär. Som min mamma skulle säga.

Det känns som jag har ett ton sand i vardera öga. Jag vet inte om det är för att jag sovit lite, för det tycker jag egentligen inte att jag gjort. Jag brukar få för mig att det är för att jag stirrar på en skärm den befintligt största delen av dagen. Nästan så att det är skrämmande.  Funderar på om det vore nyttigt att ta ut terminalglasögon för att skydda de två korpgluggarna från åldrade. Fast man måste kanske ha något fel på dem då? Eller hur fungerar det? Jag orkar inte kolla upp det själv just nu, jag har fortfarande fullt upp med att försöka förstå mig på fonder.

Jag brände just tungan på en kopp varmchoklad. Vilka flashbacks! Som ett liv som passerade revy fick jag minnesbilder av alla utflyktsdagar med skolan under 12 års tid, på skidor, på pulka, på fötter. På Södra berget, på sidsjön eller på Bergsåkersberget. Med svettiga men kalla kläder, med fika och trötta ben.

Jag kanske borde sova trots allt.

Jag äter sällan frukost på morgnarna för jag är aldrig hungrig. Blotta tanken av att äta något gör mig snarare smått illamående så jag brukar oftast ta med mig någon macka till första rasten på jobbet, alternativt bara ta en frukt. Imorse åt jag dock några hårdbrödmackor med leverpastej på, oförskämt gott. Sedan jobbade jag tre timmar, åkte hem och åt tre finska piroger och en varma koppen sparrissoppa. Sedan gick jag på stan med My (eller snarare stod hängandes över ett bord och pratade med Jonathan) i någon timme innan jag åt en korv, drack en festis och åt lite nötter. Sedan åkte jag hit för två timmar sedan och nu är jag hungrig igen.

Dagen har alltså spenderats till största del sittandes på en stol, i en bil eller hängandes över ett bord. Ändå är jag fruktansvärt trött i benen. Som att jag sprungit flera varv på elljusspåret och benen är så trötta att de skakar från knäna och nedåt när jag stöttar mig på dem.

När jag så fick ont i bröstet på två ställen kom jag tillsammans med Nathalie och Jonathan fram till att vi börjar bli gamla. Krämporna kommer. Kroppen strejkar. Ja jösses, med mitt aktiva leverne går jag väl snart med rullator.